Så handlar Jenny billig mat – trots att priserna rusar

Jenny Bäcklund har koll på vart varenda krona går i familjen med sambon Lars och sonen Leopold. Matutgifterna noterar hon i olika kategorier och kan säga exakt på öret hur mycket de har gjort av med på livsmedel, månad för månad och år för år.

– Jag gör det för hand eftersom jag tror på muskelminnet, berättar hon.

Vartenda kvitto ska noteras och kategorierna är indelade i mejeri, ägg samt ost, kött och fisk, frukt och grönt, skafferi, bröd och utöver övrigt kommer godis, läsk och glass i en kategori för sig.

– Och när jag tar ett glas vin vid köksbordet för jag in det på mitt privata lyxkonto!

Deras matutgifter ligger bra mycket under Konsumentverkets uträkningar för en familj med två vuxna som har matlådor till jobbet varje dag och en nioårig son som äter i skolan.

106 000 personer tycker att hon gör det så bra att de följer henne på Instagram-kontot Mat för snåla och fattiga, där hon tipsar om både bra och billig mat.

För familjen gör inte avkall på något, utan äter ”väldigt vanlig mat”. Ibland kan det bli en dyr fiskrätt, men det tar de igen med en billigare rätt på fläskfärs eller en soppa. De lever med Jennys ord efter en ”randig” meny.

– Allt är relativt vad man vill äta och jag tycker det är roligare att göra andra grejer för pengarna än att äta dyra köttbitar, sammanfattar Jenny Bäcklund som tipsar om att man också ska planera för vad de sparade pengarna ska gå till.

Det handlar i grunden om planering, att utgå från extrapriser i vad som ska hamna på middagsbordet, ha koll på vad som finns hemma, inte slänga ätbar mat och att ta vara på det som växer i trädgården och skogen.

Kanske har också sambons och hennes uppväxt spelat in i deras vuxna beteende.

– Lars är uppväxt på en gård och mina farföräldrar hade liten gård. Ingen levde på existensminimum, men det var viktigt att ta hand om allt. Det gällde även bär och frukt, och att konservera, safta och sylta.

Alla fruktträd skulle tas hand om och i skogen fanns svamp att plocka.

Så lever de i dag också utanför Halmstad. Växthuset fylls med 50 tomatplantor som gör dem självförsörjande, också på passerade tomater, och i trädgården finns odlingstunnor runt huset. Här växer gurkor, potatis, örter, blåbär, hallon, vinbär och jordgubbar. Och de plockar mycket svamp, liksom tidigare generationer.

– Man behöver inte köpa allt. Men i vårt villaområde är det inte många som odlar, även om det ökar nu, säger Jenny Bäcklund.

”Vi gör av med hälften av vad andra gör av med”

Det där med att ”snåla”, eller kanske snarare handlar det om att ha koll på sina matutgifter, är inget familjen börjat med precis nu.

– När vi jämfört med bekanta, eller de undrat hur mycket vi handlar för, har vi alltid handlat för mindre. Ibland hälften av vad andra gör av med.

De har kort sagt aldrig gjort av med enligt Konsumentverkets riktlinjer. Men det blev skarpt läge när sonen Leopold blev så sjuk att båda måste vara hemma och vabba med honom under en lång period.

– Då blev vi tvungna av ekonomiska skäl att hålla igen på matkontot eftersom vi behövde vara hemma med honom, berättar Jenny Bäcklund.

Instagramkontot kom till mest ”som en rolig grej”.

– Till en början var mitt konto hemligt. Inte ens min bror visste att det var jag, förrän min syster la upp på Facebook att hon var stolt över mig när jag fått ett visst antal följare.

Efter ett tag slog det till rejält i inströmningen av nya följare. Det var när kocken Siri Barje tipsat om Jenny. Sedan dess har det bara rullat på. Flera förlag hörde av sig och i juni kommer första kokboken på det förlag som hon valde.

I sin matlagning väljer Jenny Bäcklund först vad måltiden ska bestå av. Hon skriver inköpslistor där det kan det stå ”kött”, inte exakt vad, och ”lök om den är billig”.

– Vi lagar inte mat utifrån vad vi är sugna på, utan vad som är billigt, eller med det som finns hemma i frysen.

När hon går igenom reklamblad och erbjudanden i appar tittar hon främst efter extrapriser på kött, frukt och mejerivaror och handlar alltid när hon har vägarna förbi en affär eller går en extra sväng på lunchrasten. Inga onödiga bilturer.

– Jag kollar de sektioner först där det finns röda lappar med halva priset.

Recepten ska innehålla få ingredienser

Jenny Bäcklund gillar som många andra att kolla efter recept, men då ska de inte innehålla för många ingredienser. Det är också ett sätt att hålla i plånboken.

– Om jag köpt en bit kött kan jag googla efter recept utifrån vad som finns hemma. Man kommer väldigt långt med vilken köttbit som helst om man har grädde, buljongtärning, bacon och champinjoner hemma.

Hon lagar ofta gratänger, som går att dryga ut med billiga ingredienser som rotsaker i säsong. Eller gör omeletter och pastarätter.

– Kanske med en liten bit rökt lax. Många förfasar sig över kilopriset, men det behövs ingen stor bit för att ge mycket smak.

Förrförra ”budgetåret” landade matutgifterna på drygt 41 000 kronor. Då är även sådant som tvättmedel, hygienprodukter och kattmat med i beräkningen.

Förra året när livsmedelspriserna ökade med 20 procent slutade utgiftskontot för mat och lite annat på drygt 45 000 kronor, en ökning på 9,6 procent.

– Jag blev faktiskt förvånad över summorna, trodde att vi hade lagt mer på mat med tanke på att vi under förra året haft fler gäster än när det var corona, att sambon fyllde 50 i våras, vi hade julen och stod för allt samt de ökade livsmedelspriserna.

Några åtgärder har gett resultat:

– Vi bunkrar mer nu än tidigare. Smör och pasta köper vi alltid när det är billigare.

Och de är inte ensamma om att hamstra:

– Butikerna vet att hushållen bunkrar och därför står det ofta max två eller tre per hushåll, konstaterar hon.

Så undviker hon vissa livsmedel

Jenny Bäcklund undviker också att köpa vissa produkter.

– Som när isbergssalladen kostade 69 kronor kilot. Då är det bättre att köpa frysta grönsaker. Exempelvis ärter som skördats i Sverige och har högt näringsvärde i stället för grönsaker som färdats över halva jordklotet. Och frukt, vi får ta den som är billigast.

Som det framgår här ovan storhandlar inte denna familj.

– Det finns de som är superduktiga på det, men jag tror att de flesta handlar för mycket som inte äts upp. Kanske massa burkar med olika saker som en tapenade som öppnas till ett kalas och sedan blir stående och möglar.

Den burken blir då en del av allt matsvinn. Cirka en tredjedel av all mat som produceras för mänsklig konsumtion blir aldrig uppäten, enligt enligt FN:s organisation för livsmedel och jordbruk, FAO.

LÄS MER:Fem punkter: Därför kostar det så mycket med mat nu

LÄS MER:Prischocken har skapat ändrade köpvanor

LÄS MER:Så säkrar du matförrådet om krisen kommer

TEXT

Lena Strömberg

lena.stromberg@gp.se