Hade detta inträffat på Daftöland hade det på sin höjd blivit en notis på sidan 6 i Strömstads Tidning – om händelsen blivit polisanmäld – och varken Bohusläningen eller P4 Väst hade brytt sig om nyheten.
Men pappan går hem från Gröna Lund och skriver ett frustrerat inlägg på Twitter. Inlägget blir viralt och läst av hundratusentals människor. Nu hakar riksmedierna på och skriver om nyheten. När jag googlar på pappa+Gröna Lund får jag upp inlägg från Expressen, TV4, Sveriges Radio, Svenska Dagbladet och Aftonbladet.
Sedan visar det sig att den upprörde fadern, Jonathan Kärres, inte bara är en vanlig småbarnspappa utan en skribent och opinionsbildare på bland annat högerpopulistiska Bulletin. Han har så att säga som sin arbetsbeskrivning att piska upp mediestormar ur intet.
Det innebär inte att hans berättelse inte är sann – men är den relevant att rapportera om i landets största tidningar, tv och radio? Varför blåser man upp ett Twitterinlägg om några ungdomar som uppför sig illa på ett nöjesfält som om det vore ett terrorattentat? Troligen för att detta följer ett narrativ som ligger i tiden: ”Sådär höll man inte på förr”. Och så finns det säkert i botten en ängslan för att anklagas för att tysta ner en viktig samhällsfråga, av politiskt korrekta skäl.
Åren mellan 1948 och 1987 upplevde centrala Stockholm, Göteborg och Malmö upprepade ungdomsupplopp med tusentals deltagare
Men till frågan – höll man på så här förr?
I dagens allmänna debatt framställs ofta perioden mellan andra världskriget och början av 2000-talet som en lugn och fredlig tid präglad av samförstånd. Men sanningen är en annan. Åren mellan 1948 och 1987 upplevde centrala Stockholm, Göteborg och Malmö upprepade ungdomsupplopp med tusentals deltagare där förklaringen inte tycks vara mer avancerad än att det handlade om uttråkade, hormonstinna ungdomar som inte hade något bättre för sig än att gå ut och bråka på stan.
Historikern Dick Harrison skrev i en artikel i Svenska Dagbladet i fjol (26/4 2022) om att vi har en tendens att betrakta bråk och oroligheter på städernas gator och torg som något osvenskt och aldrig tidigare skådat, medan den svenska historien är full av sådana händelser, ibland ganska spektakulära. Ett exempel är de så kallade ”tattarkravallerna” i Jönköping 1948, då resandefolk och icke-resande drabbade samman i gatuslagsmål: ”Folkmassor gick till attack mot resande, som barrikaderade sig i lägenheter. Bostäder vandaliserades och resande jagades av blydaggsförsedda Jönköpingsbor på gatorna.” Det verkar alltså som om det kunde bli lite stökigt på stan även förr i tiden.
Den enkla sanningen är väl att stökiga ungdomar har funnits i alla tider
Det är bra att ha ett lite längre perspektiv bakåt än det senaste inlägget på Twitter. Den enkla sanningen är väl att stökiga ungdomar har funnits i alla tider. Skillnaden i dag är att det finns sociala medier som fungerar som ekokammare för folk som förfasar sig över bagateller och menar att det var bättre förr. Och ängsliga traditionella nyhetsmedier som hoppar på de här dreven, oroade för att bli anklagade för att tysta ner problemen.
Och kom ihåg – redan Platon skrev på sin tid om ungdomens förfall. De uppträdde ohövligt, föraktade auktoriteter, hade ingen respekt för äldre människor, sa emot sina föräldrar och tyranniserade sina lärare. Detta enligt Platons Staten, skriven omkring år 400 före Kristus. Redan för över 2 000 år sedan kunde alltså tidens ungdomar inte uppföra sig.
LÄS MER:”Människor kan fortfarande vara involverade” – intervju med en AI-robot
