"En värld är varje människa", skrev den geniale poeten Gunnar Ekelöf. Citatet kom för mig när jag den 6 oktober fick ett sorgligt dödsbesked. Det var Leif "Nolhôtten" Gunnarsson som avlidit.
Här behövdes en kopp kaffe. Jag värmde en skvätt lattemjölk och malde bönor. Vår kaffeautomat på redaktionen har hängt med några år och börjat hacka på senare tid – ibland får man lirka lite med den för att den ska gå igång. Jag har frågat chefredaktören om vi kan få en ny likadan, men svaret blev att den är alldeles för dyrbar. Ska vi köpa en ny får det bli en enklare variant. Så vi fortsätter i stället lirka med den gamla.
Leif Gunnarsson hade ända sedan början av 70-talet både plikttroget och med ständig berättarglädje skrivit kolumnen "Nolhôtten" på nordbohuslänsk dialekt för Strömstads Tidning. Varje lördag kunde man läsa om Nolhôtten, Mali, Hilmer och de andra landsbygdsborna i det särpräglade persongalleri som han utvecklade.
Leffe hade för vana att sätta sig vid datorn några veckor om hösten och skriva 52 kolumner, som han sedan mejlade över. Så hade vi "Nolhôttar" så det räckte för det kommande året.
De senaste fem åren spelade vi också in honom på film när han högläste sina texter. Det var alltid en mycket trevlig stund när Leffe med jämna mellanrum kom förbi redaktionen. Vi småpratade ofta över en kopp kaffe om hur det var med mina släktingar i Näsinge. Han berättade också i regel någon rolig historia innan vi körde igång inspelningen.
"Nolhôtten" i dagens tidning, som man även kan se och höra honom läsa på vår webbsida, är den sista. Därefter försvinner tyvärr en 50-årig tradition, som jag vet har betytt mycket för många läsare.
Han plockade allt direkt ur minnet och hans berättarglädje var påtaglig
Den 21 oktober kom nästa sorgliga dödsbesked: "Vi har den smärtsamma plikten att meddela att vår vän och medarbetare Ulf Hansson har avlidit under tragiska omständigheter."
Jag fick kisa och anstränga ögonen för att läsa Facebookinlägget från Strömstads museum. Som så ofta hade jag glömt mina glasögon hemma – det hade inte gått lång tid sedan optikern konstaterat att jag var översynt och rekommenderat ett par läsglasögon med plus ett i styrka. Glasögonen gjorde att jag återigen kunde läsa utan ansträngning. Problemet som dök upp var i stället att mina ögon snabbt anpassade sig till den nya läshjälpen, varför det nu blev svårare att läsa utan dem – och vanan att ta med sig glasögonen var svår att nöta in.
När Strömstads Tidning 2016 fyllde 150 år hade jag mycket med Ulf Hansson att göra. Jag skrev nämligen en serie tillbakablickande texter under året, som handlade om Strömstad och tidningen decennium för decennium sedan 1866. För att få kött på benen satt jag åtskilliga timmar på Strömstads museum med Ulf Hansson, som oförtröttligt och med gott humör återberättade den ena anekdoten efter den andra från Strömstads historia. Årtal, personnamn, adresser och andra detaljer – han plockade allt direkt ur minnet och hans berättarglädje var påtaglig. Han plockade dessutom fram gamla bilder för varje decennium ur sitt eget arkiv där på museet och skickade över dem till mig.
Många har i likhet med mig vittnat om hur Ulf Hansson tog sig tid med dem, när de kommit till museet med en fråga eller fundering. De gick därifrån med så mycket mer än de kunnat hoppas på. Ulf var en mycket generös människa som gav allt han hade.
En värld är varje människa. Av deras död och kärlek har våra egna känslor fått en färgton.
Vem ska ta över efter de här två kulturbärarna? De har lämnat ett stort tomrum efter sig. Men deras berättelser lever kvar hos oss alla som fått förmånen att höra dem.
LÄS MER:Ulf Hansson har gått bort: ”Han hade ett stort hjärta”
LÄS MER:Leif ”Nolhôtten” Gunnarsson har gått bort - blev 80 år
