Insändare: Demokrati är viktigare än pengar

Svar till Göran Wallos insändare 16/9 (här finns den att läsa).

När jag efter valet 2002 gick uppför trapporna till Stadshuset kände jag mig högtidlig. Jag var folkvald politiker. Jag representerade en viss andel av Strömstads befolkning. Jag var en av 39 ledamöter av Strömstads högsta beslutande organ, kommunfullmäktige.

I Sverige har vi representativ demokrati. Det är ett system där folket styr genom val av partier eller företrädare med beslutanderätt. Val sker med jämna mellanrum.

Om demokratin ska fungera får inte avståndet mellan väljare och folkets representanter vara för stort. På kommunal nivå måste det vara möjligt för väljarna att kunna möta sina politiker öga mot öga för att framföra sin vilja. Med Göran Wallos förslag växer avståndet mellan väljare och valda ytterligare. Det är en tendens som har varit rådande sedan demokratins införande.

Om man går tillbaka till tiden före kommunsammanslagningarna på 1950- och 1960-talen finner man att antalet valda kommunpolitiker var ca 135 st (Landskommunerna i Hogdal, Lommeland, Näsinge, Skee och Tjärnö, municipalstämman i Björneröd och Kroken samt stadsfullmäktige). De representerade en befolkning som var ungefär hälften så stor som idag. För att få en motsvarande representativitet borde alltså antalet ledamöter i Strömstads kommunfullmäktige vara ca 270 st. Avståndet mellan väljare och representanter har alltså ökat på ett högst anmärkningsvärt sätt.

Det var nog på många vis lättare att vara politiker före kommunsammanslagningarna. Frågorna låg närmare den enskilde. Men det var nog lättare för väljarna att påverka sina representanter. Idag är det svårare och med Göran Wallos förslag blir det ändå svårare. Det ställer större krav på kunskaper hos politikerna och det blir svårare för väljarna att påverka sina representanter. Vi måste till slut leva med politikerbroilers, personer som aldrig haft ett vanligt jobb. Blir avståndet för långt kommer valdeltagandet att bli lägre, kanske lika lågt som i EU-valet. Väljarna upplever att det inte spelar någon roll att delta i val. Då väntar ett nytt system som inte bygger på representativ demokrati utan på…., vadå Göran Wallo?

Det finns redan idag en föreställning om att politikerna är en särskild samhällsklass, ett slags frälse som lever i sus och dus. Faktum är att det är ett litet fåtal i toppen, 5-6 personer som uppbär lön för sina politiska uppdrag i Strömstad. Det stora flertalet är fritidspolitiker. Det innebär att på sin fritid läsa in sig på mängder av beslutsunderlag. Det innebär att en aktivt ska delta på fullmäktigemöten på kvällstid 3-7 timmar, ibland över midnatt, för att dagen därpå gå till sitt ordinarie arbete. För det uppdraget får fritidspolitikern ett litet arvode på ca 600 kr. Det räcker knappast till något lyxliv, eller känner Göran Wallo sig frestad? Många politiker får dessutom utstå hat och förakt.

För att värna demokratin behövs fler, inte färre personer, som borde ta politiska uppdrag. Och det behövs bättre rotation på uppdragen. Ingen borde sitta längre än 3-4 mandatperioder. Mitt intryck är att nästan alla partier i Strömstad har svårt med nyrekrytering. Med Göran Wallos förslag blir det ändå svårare för partierna att förnya sig.

Demokrati är viktigare än pengar.

Sten Brodén (v)

Insändare