Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Emma Wikén har några tunga säsonger bakom sig men känner att årets försäsongsträning har känts bättre än på länge. Här syns hon under ett rullskidspass i italienska Sydtyrolen i slutet av oktober.

Wikén är tillbaka från botten

OS-guld, Tour de Ski-framgång och sedan... ingenting. Nu ska Emma Wikén ge sig själv en sista chans att hitta tillbaka till skidtoppen. Annat var det i våras.

Helgens seger på 10 km fritt i smygpremiären i Bruksvallarna var Emma Wikéns första individuella seger sedan 2013.

Även om motståndet var sisådär – Wikén var enda landslagsåkare på plats – var det ett lyft jämfört med de senaste säsongerna.

Dem 28-åriga Åsarna-åkaren var med i det stafettlag som tog OS-guld i Sotji 2014, och som senare tilldelades bragdguldet, och året därpå var hon i kalasform under Tour de Ski där hon länge låg fyra i sammandraget.

Sedan hände något.

- Jag har inte riktigt varit i fas med mig själv, och jag kan inte riktigt svara på vad det är som har gjort att det har varit så. Jag har tränat på som vanligt men jag har inte alls fått de resultat som jag vill ha, säger Emma Wikén.

Petad i stafetten

Hon kommer till helgens Sverigepremiär i Gällivare med vetskapen att hennes senaste topp tio-placering i världscupen, individuellt, kom just i Tour de Ski, i januari 2015, när hon slutade fyra på 15 km jaktstart i Toblach.

Förra året nådde hon som bäst en tolfteplats på 10 km i Otepää. Och efter ett VM i Lahtis där hon petades i stafetten och bara fick köra ett lopp, tremilen, var det tunga känslor hos Emma Wikén.

Hon erkänner att hon ett tag var nära att helt sluta med skidåkningen.

- Jo, det får jag nog erkänna. Jag var ganska långt nere i våras, kan jag säga. Det var inte kul längre. Men när jag funderade på vad jag hade gjort, och vad jag kunde ha gjort bättre, så kände jag att jag har ännu mer att ge. Därför känns det som att jag inte kan sluta nu. Jag vill kunna ge hundra procent, och förhoppningsvis få resultaten efter det.

"Varit väldigt less"

Hur har de senaste säsongerna varit?

- Det har varit trist. Jag har varit väldigt less på skidåkning, träning och allt vad det innebär. Visst att man kan ha dagar som är upp och ner, men man vill ju hellre ha fler uppdagar än fler nerdagar. Och så har det väl inte varit. Det är inte jättekul, när jag vet vad jag kan, att harva på kring topp 30. Det är inte därför jag håller på.

Efter beslutet att fortsätta har mycket av spänningarna släppt, säger hon. Träningen känns bättre än på flera år och nu siktar hon med nyfunnen glädje mot OS i februari.

- Det känns väldigt, väldigt spännande. Jag har haft ett helt annat fokus den här säsongen, och gett mig fan på att ge allt. För jag vill inte hålla på som jag har gjort de senaste säsongerna. Jag känner att jag framför allt för mig själv vill bevisa redan i början av säsongen att jag har tagit ett kliv. Att jag har kommit tillbaka.