Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Här är några av deltagarna i årets Lurs backyard ultra. Bild: Privat

Så klarade de att springa 20 timmar i sträck

Deltagarna på Lurs backyard ultra ställdes inför en tuff utmaning i helgen. I ett ultralopp skulle de ta sig runt en bana inom loppet av en timme. Men hur många varv skulle de klara av? Frågar man Henrik Vangenmo, från Hunnebostrand, räckte det med 20 varv, 20 timmar och 134 kilometer.

Det är ett löparprov utöver det vanliga. I tävlingen Lurs backyard ultra handlar det om att ta sig runt en bana som är 6,7 kilometer, inom en timme.

Första starten går klockan 10.00 och alla som har hunnit runt banan inom en timme startar igen för nästa varv klockan 11.00 och så håller det på tills en ensam person står som vinnare.

– Det fina med den här typen av tävling är att alla kan delta. Det handlar inte om att komma först i mål utan att klara av att springa så många varv som möjligt. Vinnaren är den som är sist kvar, berättar arrangören Monica Engqvist. Klarar du sju varv har du sprungit ett maraton. Klarar du 24 varv har du hållit på i 24 timmar och har då sprungit 100 miles.

Sprang 15 timmar första året

För tredje året i rad har Henrik Vangenmo, löpare från IK Granit i Hunnebostrand, deltagit i tävlingen som arrangeras i Lur, Tanums kommun. 2017 var lite av ett prova-på-år för honom. Då blev det 15 varv berättar han.

Hur laddar man då upp inför ett sådant här lopp? Frågar man Henrik Vangenmo så skiljer det inte sig så mycket från andra lopp. Man behöver träna på som vanligt säger han. . Bild: Privat

– Förra året sprang jag också, då blev det fem varv alltså fem timmar. I år bestämde jag mig för att slå detta, vilket jag också gjorde. Jag slog mitt tidigare rekord och tog mig i mål efter 20 timmar, säger Henrik Vangenmo som därmed hade sprungit 20 varv, vilket blir en totalsträcka på 134 kilometer.

Lurs backyard ultra är ett tävlingskoncept som från början kommer från USA. Men "det svenska originalet", som det också kallas, drog igång för första gången 2014. Året därpå arrangerades tävlingen för första gången i Lur.

Enligt Monica Engqvist handlar det om för deltagarna att utmana sina gränser.

– Många slår sina personliga rekord utan att de vet om det, för man har så roligt på vägen. Eftersom det inte handlar om vem som kommer först utan om att klara banan inom en timme så hjälper man gärna varandra på vägen. Man pratar om sin familj, intressen och andra saker.

När deltagarna väl får vila, mellan starterna, äter och dricker man gärna ihop påpekar Monica Engqvist som bli känslosam när hon pratar om alla löpare som återkommer varje år.

– För många blir en känsla av att "komma hem" och träffa vänner man inte träffar annars.

"Spara på energin"

Hur laddar man då upp inför ett sådant här lopp? Frågar man Henrik Vangenmo så skiljer det inte sig så mycket från andra lopp. Man behöver träna på som vanligt säger han.

– Men sista veckan försöker jag att endast småjogga lite, äta mycket och sova så mycket som det går. Första året var jag som sagt ovan och sprang alldeles för fort de första varven.

Den här gången sparade han på energin och i pauserna försökte han äta goda saker.

– Det blev mycket vatten eftersom det var väldigt varmt på lördagen. Jag försökte också att sätta delmål för mig själv. Att efter fyra varv så kunde jag ta en alkoholfri öl exempelvis. Jag åt också hemmagjord pizza medan jag vilade och drack kaffe, säger han.

Fram till midnatt var det inga problem att springa menar han. Han hade inga problem med energin och kände sig otroligt nog pigg efter 15 timmar. Men därefter började det att kännas i benen.

– Låren började bli väldigt tunga då och de tre sista varven fick jag gå i backarna. På det 19:e varvet var han 30 sekunder ifrån att missa starttiden. Då visste han att det skulle bli sista varvet.

– Det gäller att springa så länge som möjligt och att försöka att prata med varandra. Det är lite därför jag tycker om det här loppet. Här ställer hela bygden upp för varandra.

Vinnaren sprang i 34 timmar

I år kom 146 personer till start och till slut var det endast en vinnare kvar. Det var fjolårets segrare Torbjörn Gullbring från Stockholm som vann igen efter att ha sprungit 34 varv, alltså varit ute i 34 timmar. Bästa kvinnliga löpare blev Pernilla Josefsson, från Solna, som kom i mål efter 22 varv. På tal om det att få känslan av att "komma hem". Monica Engqvist berättar att i år var det 15 personer som varit med varje år. Den här gången fick de en extra medalj för det engagemanget.

Bästa kvinnliga löpare blev Pernilla Josefsson, från Solna, som kom i mål efter 22 varv.. Bild: Privat

Vad bidrar då arrangörerna med för att få ut det bästa möjliga från deltagarna?

– Vi har en välfylld vätske- och energidepå. Beroende på när de kommer in så har de en stund på sig innan de ska göra sig redo att springa igen. Springer de första rundan på 50 minuter så har de tio minuter på sig att ladda upp med energi innan det är dags att springa igen, säger Monica Engqvist.