Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Gunilla Håkansson är chefredaktör för Strömstads Tidning och Bohusläningen. Bild: Arkiv
Gunilla Håkansson är chefredaktör för Strömstads Tidning och Bohusläningen. Bild: Arkiv

Vi behöver prata om problemen i Skee skola

Det har varit några minst sagt turbulenta terminer i Skee skola. Problemen har avlöst varandra.

Under vintern framkom att en person anställd vid skolan upprepade gånger hotats. Polisen kom ingenstans med utredningen så till slut flyttades i stället den anställda från skolan, en i sanning sorglig lösning att behöva ge efter för rasistiska hot.

I våras gick hälften av skolbarnen, 10 av 20 elever, ut med ofullständiga betyg. Året innan däremot fick alla barn betyg. Eva Eriksson, chef för grundskolorna i Strömstads kommun, berättade för tidningen att man gått in med extra stödresurser för att eleverna skulle få sina behov tillgodosedda via åtgärdsprogram. Så mycket mer gick av integritetsskäl inte att säga, menade Eva Eriksson.

LÄS MER: Betygen rasar på Skee ­skola – hälften underkända

LÄS MER: Stolar kastades i klassrummet på Skee skola

I torsdagens tidning berättade en av eleverna tillsammans med sin mamma desto mer för vår reporter om de sju år eleven gått på skolan. De hade tappat räkningen på hur många klassföreståndare som avlöst varandra. Eleven vittnade om en extremt stökig miljö – det kastades pennor och böcker, ibland även stolar.

Detta möttes av skolan med en motåtgärd att köpa så tunga möbler så att de inte skulle gå att rubba samt en utrymningsplan som eleverna skulle följa om det blev bråk: ”Antingen skulle vi springa ut på balkongen ­eller ta skydd under katedern.”

De berättar också om våld mellan elever som gjort att flera barn behövt uppsöka vården, men också att elever gett sig på lärare. Nu har eleven i fråga börjat på högstadiet på en annan skola och känner att det kommer att bli tufft att hänga med. Det finns kunskapsluckor som elever från andra skolor inte har.

Problemen kommer inte att försvinna för att vi inte pratar om dem

Jag gick också i en klass i åttan där det kastades böcker och var stökigt så fort läraren vände ryggen till. Det var fruktansvärt vilket jag också berättat om i en tidigare krönika. Jag ”skvallrade” inte på dem som var stökiga och hotfulla för ­någon vuxen och det gjorde ingen av mina klasskamrater heller. En form av tystnadskultur, som alltså innebar att vi faktiskt skyddade förövarna.

Men nu är det viktigt att skolledningen på Skee skola och verksamhetscheferna inte reagerar som vi tonåringar gjorde där på Söderportskolan i Kalmar och sopar de uppenbarligen många problemen under mattan genom att försöka tiga ihjäl dem. Att ha en dialog med elever och föräldrar är nödvändigt och att inte svara när media ställer frågor är en dålig strategi. Problemen kommer inte att försvinna för att vi inte pratar om dem.