Historierna om häxor och Blåkulla är nästan lika starkt förknippade med påsken som kycklingar, ägg och färgen gul.
Trots att den sista svenska häxbränningen skedde på 1700-talet lever berättelserna om häxor som kidnappade barn och flög till Blåkulla vidare.
Men var ligger då den här mytomspunna platsen?
I sagorna, menar vissa. På Brattön utanför Marstrand, menar andra.
Lars-Åke Hannebjörk, 59, är en av få året runt-boende och hans släkt har haft rötter på Brattön sedan 1700-talet.
– Min pappa är född här men jag är inte det. Jag har varit i människobyn ett tag. Nu har jag bott här sedan runt 2015, säger han.
Påskbrasan skulle synas långt
Med människobyn menas fastlandet, men kopplingarna till havet och ön har hela tiden funnits där.
– Jag har varit yrkesfiskare i 30 år. När man kommer västerifrån ser man Brattön väldigt tydligt. Då är det så att själva berget har en blå ton när man tittar från havet. Av det blev det ju namnet Blåkullen, eller Blåkulla då.
Uppe på toppen av berget ska man under häxbränningarnas århundrade, 1600-talet, ha bränt häxor på bål.
– Det var det högsta berget och så hade man påskbrasan där uppe så att den skulle synas långt. Nu är vi för bekväma, vi har den längre ner och nu är det ju mest skräp som eldas.
”Det är många som är avundsjuka”
Påskfirandet på Brattön är traditionellt som på många andra platser.
– Vi har en påskbrasa i norra hamnen, det är en start på våren med kombination av städ och social trivsel om vädret tillåter. Det styr ju en hel del.
Pratar man om att häxorna flyger hit fortfarande?
– Historien är ju så och det skapas väl en version som man för vidare. Jag träffade en äldre kvinna på skärtorsdagen och då sa jag att nu vet jag ju inte om jag träffat en påskkärring. Då blängde hon lite på mig, sen skrattade hon. Så det är inte någonting man vill bli kallad. De som är härifrån har respekt för det.
Men det är inte bara Brattön som säger sig vara det riktiga Blåkulla. Ett annat exempel är Blå Jungfrun, en ö mellan Öland och Oskarshamn.
– Det är klart att det är många som är avundsjuka, det förstår jag ju men det är högsta ön i Bohuslän och det är här det är på riktigt. Jag har förståelse för att fler vill vara det, men det dementerar vi, det finns bara ett riktigt Blåkulla.
