När jag ställer en rak, enkel och direkt fråga till en planförfattare på miljö- och byggförvaltningen angående vad han skrivit i en planbeskrivning får jag inget svar från denne.
I stället går förvaltningschefen in och svarar och gör sig då till tolk för det planförfattaren skrivit.
Förvaltningschefen försöker, i sitt svar, bortförklara ett centralt tvisteämne i en tio års juridisk process med att det är en småmiss som är av ringa betydelse.
Det är ett fullständigt sanslöst resonemang.
Den måste anses anmärkningsvärt att en tjänsteman som fått förtroende att författa en detaljplan inte har samma förtroende när det gäller att svara på en enkel fråga.
Planförfattaren har tidigare i en insändare ifrågasatt min kompetens när det gäller planläggning och det står honom naturligtvis fritt att framföra den åsikten. Men det skadar inte att hålla i minnet att planförfattarens egen erfarenhet av detaljplanering inte kan anses alltför omfattande eftersom planen i Båtviken var ett av hans första uppdrag som planförfattare i hans första anställning efter fullgjord utbildning.
Det blev ju ingen enkel resa för en person som saknar gedigen yrkeserfarenhet.
Samme planförfattare har nu ansvaret för Canningplanen med alla de komplikationer som finns inbyggda där. Därför får vi hoppas att tidigare erfarenheter resulterar i att flera blir lyssnade till än vad som var fallet i Båtvikenplanen.
För övrigt kan vi konstatera att man från diverse förvaltningar börjat agera utanför den politiska beslutsprocessen och det är ingen bra utveckling.
Miljöförvaltningens utspel om Koster är ett exempel.
Sören Eriksson
fd ordförande i miljö- och byggnämnden
