I årtionden har den nu 75-årige Mnangagwa tjänat vid Mugabes sida, både under befrielsekampen före självständigheten 1980 och under dennes alltmer brutala styre.
Mnangagwa är själv ingen duvunge. Han är exempelvis en av de ansvariga bakom massakrerna på anhängare till politiska motståndare i provinsen Matabeleland på 1980-talet. Det var en etnisk rensning och det var Ndebelefolket som drabbades – 20000 människor dödades. Och han stod vid Mugabes sida under brutala övergrepp på vita jordägare vid millennieskiftet.
Maktkamp mot Grace
Under befrielsekampen greps Mnangagwa 1965 och torterades. Han avtjänade ett tioårigt straff i fängelset, det var också där han mötte Robert Mugabe. 1977 blev Emmerson Mnangagwa utnämnd till Mugabes närmaste rådgivare. Han har tidigare innehaft flera ministerposter i regeringen, däribland försvarsminister och justitieminister. Den senare rollen fortsatte han att inneha även efter utnämnandet till vicepresident 2013.
Men i början av november fick han sparken från vicepresidentposten. Beskedet kom inte som en blixt från en klar himmel, rykten om att han var på väg ut hade surrat länge. Men med avsättningen spetsades maktkampen han länge fört med Robert Mugabes 53-åriga hustru Grace Mugabe till rejält. De senaste åren har det stått alltmer klart att Grace Mugabe var ute efter sin makes jobb efter att denne avlidit eller efter han stigit åt sidan.
Emmerson Mnangagwa har å sin sida inte stuckit under stol med att han ser sig själv som den rättmätige efterträdaren till presidentposten.
Har militärens stöd
Men Grace Mugabe såg ut att vara på god väg att lyckas. Den zimbabwiska regeringen motiverade avskedandet med att Emmerson Mnangagwa visat prov på illojalitet, respektlöshet och lögnaktighet. Han uteslöts samtidigt ur Zanu-PF. Mnangagwa lämnade då Zimbabwe för exil i grannlandet Sydafrika.
Det blev uppenbart för mycket för den zimbabwiska militären som alltid varit lojal mot det styrande partiet Zanu-PF. Men att utsikten att Grace Mugabe – som inte hade haft något med befrielserörelsen att göra och som saknar reella politiska erfarenheter – skulle ta över gjorde att armén tog saken i egna händer. Och det är ingen djärv gissning att den tidigare vicepresidenten Emmerson Mnangagwas höll i taktpinnen.
