Turkiet, Irak, Afghanistan, Pakistan och Indonesien. Land efter land ansluter sig nu till protesterna mot Sverige.
De heta känslorna bland muslimer världen över kopplas till den dansk-svenske högerextremisten Rasmus Paludans koranbränning i Stockholm i lördags. Men också den Erdogan-docka som hängdes upp utanför stadshuset i huvudstaden har retat massorna.
Konflikten finns dock inte bara utomlands.
Även i Sverige har händelserna lett till frustration, enligt GP:s källor. Den tidigare enigheten kring att Natomedlemskapet är överordnat annat, har börjat att krackelera.
Inom Sverigedemokraterna finns en stor irritation över hur regeringen bemött protesterna. Den ursäkt som kablades ut från regeringskansliet efter koranbränningen, där statsminister Ulf Kristersson (M) uttryckte sin sympati med sårade muslimer, fick SD-ledaren Jimmie Åkesson att gå i taket.
”Det är en oerhört farlig väg att gå att börja "förstå" och "tycka synd om" de krafter i Sverige som, med hänvisning till religiösa dogmer, vill avskaffa vår yttrandefrihet.” skrev han på Facebook.
Sedan dess har Åkesson och Kristersson talat ut och budskapet nu är att de är överens.
– Vi är totalt eniga om att yttrandefriheten gäller i Sverige och att vi måste komma tillbaka till en sansad dialog, sa statsministern på en pressträff på tisdagskvällen.
Annan typ av parti
Även avslöjandet om att det var Chang Frick, ägare av högerpopulistiska Nyheter i dag och medverkande i SD:s kanal Riks, som betalade Paludans ansökan om att få bränna en koran, har skakat om i samarbetet. SD betonar dock att han agerat på egen hand och inte är kopplad till partiet.
Jenny Madestam, lektor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan, tror att de senaste dagarnas kaos är besvärande för regeringen.
– Det blir synbart vad Sverigedemokraterna har för strömningar och att det är en annan typ av parti än Moderaterna och den övriga regeringen. Det i sig kan bli besvärande för regeringspartierna genom att oppositionen kan peka på vad det är för parti som man givit nycklarna till regeringskansliet, säger hon.
Inom M är man dock försiktig med att fördöma SD utåt. Man ursäktar agerandet med att även samarbetspartiet tycker att det är viktigt att Sverige går med i Nato.
Enligt Jenny Madestam handlar den uteblivna kritiken om att man vill visa att man håller ihop.
– Man vill inte dra igång några partipartipolitiska konflikter kring detta. Det ligger i regeringens intresse att sitta still i båten, att tona ned alla splittringar och att det finns en konflikt mellan SD och regeringen.
Madestam menar att inget parti egentligen vill sätta käppar i hjulet för ett Natomedlemskap, inte ens den hårdaste Natokritikern Vänsterpartiet.
Men det finns andra anledningar till att SD kritiserar regeringen.
– Sverigedemokraterna har ett jättebehov av att visa väljarna att de är ett fristående parti som står utanför regeringen. Att SD tappat lite i opinionen och att det finns en slags samsyn i migrationsfrågan och lag och ordning, gör att de måste visa musklerna när det kommer en fråga där de kan göra det, säger hon.
Patrik Öhberg, forskare vid SOM-institutet, Göteborgs universitet, är inne på samma spår. SD har fördelen att både ha makt och agera i opposition. Och samtidigt som partiet har släppts in i regeringskansliet slipper det den granskning som regeringen utsätts för, som misstroendeförklaringar och KU-anmälningar.
– Det ger en hel del frihet, säger han.
Svår balansgång
M, KD och L samarbetar med SD inom ramen för Tidöavtalet. I avtalet finns en skrivning om att man ska visa respekt och inte tala illa om varandra.
När Liberalernas partiledare Johan Pehrson i höstas på ett internt möte kallade SD för ”en brun sörja” kritiserade SD honom för att bryta mot detta. Någon sådan anklagelse mot SD har inte kommit nu.
– Regeringen har inte råd att köra allt för hårt med Sverigedemokraterna. De vet vilket parti som är störst. Det är det jobbiga för regeringen. De får smaka på hur det är att vara en minoritetsregering, säger Öhberg.
Samtidigt är det en balansgång hur hårt SD kan kritisera regeringen.
– Om man tjafsar med regeringen för mycket, så att den faller, kan man också bli ansvarig för att regimskiftet inte höll, att de inte är mogna uppgiften. Så det är en balansgång de behöver hantera på ett vettigt sätt.
Inom Liberalerna däremot är kritiken mot SD hårdare. På onsdagen sade riksdagsledamoten Fredrik Malm (L) till DN att SD måste bryta med Chang Frick. Även EU-parlamentarikern Karin Karlsbro (L) är kritisk.
– Att göra något som i förlängningen kan bidra till att äventyra vårt lands Nato-medlemskap är ett hån mot alla som kämpar i Ukraina just nu, säger hon till tidningen.
Svar från SD lät inte vänta på sig. Riksdagsledamoten Pontus Andersson kommenterade på Twitter och menade att alternativmedier, som Fricks sajt Nyheter i dag, är en följd av hur SD tidigare behandlats.
Alternativmedia är ett resultat av traditionell medias ovilja att låta oss synas och ett ständigt spridande av lögner om vårt parti.
— Pontus Andersson (@SdPontus) January 25, 2023
Om de hade behandlat SD på ett rättvist sätt hade alternativmedia kanske aldrig funnits. Idag fyller de en viktig demokratisk funktion i Sverige. https://t.co/R4C7BKO7wZ
Kritiserar Magdalena Andersson
Men om M inte vill kritisera SD är de desto snabbare på att sikta in sig på ex-statsminister Magdalena Andersson (S). Att hon de senaste dagarna i media dömt ut ordkriget mellan Åkesson och Kristersson, och dessutom sagt att regeringen inte sköter Natofrågan optimalt, har skapat irritation.
För att få övriga Natos stöd, framför allt USA, i att pressa Turkiet till att acceptera Sverige som medlem måste Sverige först kunna visa att man själv försökt på alla vis, menar man.
– Hon borde veta bättre än att göra inrikespolitik av en mycket viktig fråga, säger en källa.
