De svenska metoo-inspirerade uppropen avlöser varandra i rask takt och mer är att vänta. Senaste bransch i raden är medierna. Under hashtaggen #deadline berättar 4084 kvinnliga journalister om kränkningar.
Några exempel:
• "När jag var 23 och pluggade till journalist fick jag praktik på ett stort medieföretag. Första veckan sa en av de stora nationella profilerna till mig i ett öppet kontorslandskap 'Gillar du att suga kuk eller?' på ett ganska gå-påigt sätt. Jag blev helt ställd och stammade fram något 'hehe, va?' Några veckor senare sa han 'Gillar du att knulla eller?' En annan gång drog han ner mig i sitt knä. Han pratade också sexualiserande om sin dåvarande fru. Så. Äckligt. Och tröttsamt. Och gubbigt.
Blev drogad
• "Jag blev drogad och våldtagen av två etablerade manliga journalister när jag för tio år sedan var ung frilansande journalist som försökte ta mig in i branschen. Vågade tyvärr inte anmäla. Skammen var större än vad jag upplevde att mitt inflytande var, där och då."
• "Det satsades pengar i ett tipssystem. Vem skulle först ”få omkull” mig. Och så chefen som inte hälsade på mig på två år men som ändå hade åsikter: ”Flickan är ju söt men varför har hon aldrig kjol?”
Hårt grepp
• "När en programledarkollega plötsligt kom fram och förklarade att jag var så snygg, att vore han inte redan sexuellt tillfredsställd hade han gått in på toa och runkat. När en annan programledarkollega smög upp bakom mig och stack in hela armen mellan mina ben, bakifrån, och greppade hårt mitt underliv. När en tredje programledarkollega sade att jag var snygg i uppsatt hår, att jag såg slynig ut när jag hade det utsläppt. När den folkkära tv-profilen mitt i natten körde efter mig i bil och skrek att jag – 'slynan” och ”horan' – fanimej skulle hoppa in i bilen, att han inte ödslat tid på att prata med mig på krogen utan få något i gengäld."
Rätt skuld
De kvinnliga journalisterna skriver att de dag efter dag, år efter år, varit tvungna att undertrycka sina berättelser om stora och små övergrepp: "Många har lämnat redaktioner för att undkomma, vissa har till och med lämnat hela mediebranschen. Ännu fler har bitit ihop."
Men i och med det här uppropet ska branschens tystnadskultur rivas och skuldbördan omfördelas:
"Det är ni som förminskat och trakasserat oss, alla ni som ursäktat dem och låtit oss bära skammen för vår utsatthet. Det är ni som gör fel, inte vi."