I februari 2019 fick en kvinna från Lysekil vård på Näl, där det konstaterades att hon bland annat hade influensa, högt blodtryck och låga kaliumvärden. Hon blev inlagd för vård och behandlades av en underläkare. För att få bukt med de låga kaliumvärdena behandlades kvinnan både intravenöst och med tabletter, men utan effekt.
Underläkaren diskuterade kvinnans tillstånd med en överläkare och efter några dagar ordinerades en stor dosering av kaliumtabletter, 30 om dagen. Åklagaren kallade doseringen för ”helstollig” i samband med åtalet.
Dosen var så hög att både en sjuksköterska på avdelningen där kvinnan vårdades och apotekspersonal ifrågasatte om den var riktig. Det var den, menade underläkaren, och Lysekilskvinnan skrevs ut.
En knapp vecka senare dog kvinnan.
Obduktionen kunde inte helt slå fast att det var överdos av kalium som orsakats kvinnans död, men det konstaterades en mycket hög kaliumhalt och medicinska experter menade efteråt att omständigheterna talade för att kvinnan blivit förgiftad av den höga kaliumdoseringen. Nu-sjukvården gjorde en analys efter dödsfallet och kom fram till att flera fel inträffat. Bedömningen som gjordes var att dödsfallet orsakades av en överbelastning bland läkarna, bristande kunskap om sjukdomen och bristande handledning av underläkaren. Ivo kritiserade både underläkaren och överläkaren.
Orimlig dos
Båda åtalades också senare för vållande till annans död, något som båda också nekade till.
Underläkaren, som var nyutbildad läkare och i februari 2019 bara hade jobbat på Näl i några månader, berättade under rättegången att hon inte hade tillräcklig erfarenhet för att kunna bedöma hur stor ökningen med 30 kaliumtabletter per dag var, jämfört med vad kvinnan fått tidigare. Hon fick därför lita på överläkaren.
Den mer erfarne överläkaren var stafettläkare och hade vid tidpunkten arbetat på Näl i några månader. Han förklarade att att det var en tuff arbetssituation med överbeläggningar och högt tempo.Också en annan läkare på sjukhuset vittnade om överläkarens ohållbara arbetsbelastning.
Överläkaren berättade att efter de undersökningar som gjorts misstänkte han att kvinnan kunde lida av Conns syndrom, en ovanlig hormonsjukdom, och att han tyckte att den höga kaliumdosen var befogad.
En läkare på giftinformationscentralen som vittnade under rättegången sa att kaliumdosen var helt orimlig och olämplig, och uppfattade det som fysiologiskt omöjligt att äta så många tabletter på en och samma gång.
Borde ha insett riskerna
Uddevalla tingsrätt drar slutsatsen att de båda läkarna har ”avvikit från medicinsk vetenskap och beprövad erfarenhet” under behandlingen av Lysekilskvinnan. Dock menar tingsrätten att underläkaren, som var ny i sin tjänst och saknade arbetslivserfarenhet, var i behov av vägledning och översyn. Hon hade också rådgjort med överläkaren flera gånger, och hon anses därför inte ha agerat oaktsamt på ett sånt sätt att det varit brottsligt, och därför frikänns hon.
Däremot borde överläkaren, som var specialist inom internmedicin, ha insett riskerna med kaliumdoseringen anser tingsrätten. Att underläkaren flera gånger kontrollerat med honom att doseringen verkligen stämde borde också ha fått honom att ifrågasätta dess riktighet. Att överläkaren haft en fruktansvärd arbetssituation fråntar honom inte personligt ansvar. Han döms därför för vållande till annans död, till villkorlig dom och dagsböter om totalt 50 000 kronor.
