Antisemitismen är en månghundraårig företeelse som historiskt sett fått bränsle av olika konflikter och kriser och använts i politiska syften.
- Det är också så vi bör se den i dag: konflikten i Mellanöstern är inte orsaken, däremot kan den fungera som en triggerfaktor, säger Henrik Bachner.
Antisemitismen är vida utbredd i Mellanöstern och delar av arabvärlden, där auktoritära regimer använt antijudisk propaganda och konspirationsteorier för att avleda uppmärksamhet från interna nationella problem i syfte att avleda socialt missnöje hos befolkningen.
- Ofta har man utmålat judar som bakomliggande orsak.
Inte isolerat problem
Henrik Bachner anser att det är en delförklaring till att antisemitiska uppfattningar ibland figurerar hos människor med rötter i Mellanöstern och arabvärlden. Samtidigt understryker han noga vikten av att inte generalisera.
- Det här är frågor högerpopulistiska grupper gärna exploaterar för att misstänkliggöra muslimer i Sverige. Men antisemitism i Sverige är inte något som är isolerat till Malmö eller till grupper med rötter i Mellanöstern. Tvärtom finns problematiska föreställningar om judar inom olika grupper och opinioner i Sverige.
En verklig konflikt
Men de mest extrema formerna existerar inom högerextremism och inom islamistisk extremism. Inom dessa ytterligheter bärs antisemitismen fram av konspirationsteorier, liknande den inom nazistisk mytbildning – föreställningen om hemlig världsomspännande judisk överhöghet. Men Henrik Bachner pekar ut en viktig skillnad när det gäller Mellanöstern.
- Där får antisemitismen också näring av en faktisk konflikt med Israel – ett land som definierar sig som en judisk stat och där konfliken är reell. Den konflikten saknades helt i 30-talets Europa under nazisteran. Där fanns ingen judisk part som nazisterna låg i konflikt med. Antisemitismen i Tredje riket byggde helt på fantasier.
