Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Strömstads Tidning
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Marita Adamsson reporter strömstad Bild: Lasse Edwartz
Marita Adamsson reporter strömstad Bild: Lasse Edwartz

Nu startar vi en serie där vi skriver extra mycket om äldreomsorgen

Den 18 mars i år införde Strömstads kommun besöksförbud på sina äldreboenden. Då vädjade redan sedan en tid tillbaka anslag på dörrarna till oss anhöriga att inte avlägga besök. Strömstad var tidigt ute. Beslut om ett nationellt förbud kom först 30 mars och trädde i kraft 1 april.

Det klart att det känns konstigt och bakvänt. I vanliga fall brukar uppmaningen vara den motsatta: Man ska inte glömma hur viktigt det är med besök. Att bo på äldreboende får inte vara detsamma som att stuvas undan, glömmas, inte räknas med. Ensamhet och en känsla av att inte längre tas riktigt på allvar är något gamla människor brukar uppge som problem i undersökningar.

Men nu var det som det var – är som det är. Jag hade när besöksförbudet kom en äldre släkting på äldreboende. Ett halvår senare, när förbudet hävs, har jag två. Jag har vid det här laget hunnit med några tårtkalas på gårdarna till Beateberg och Jägaren. Det har gått alldeles utmärkt och trots hävt besöksförbud har jag ännu inte varit inomhus För mig känns det långtifrån självklart att hälsa på inne hos dem som ska skyddas. Pandemin pågår fortfarande och smittalen har en tid ökat i Strömstad. Och fortfarande finns det dagar när det är helt okej att träffas utomhus istället.

Finns det några slutsatser för framtiden av hur man jobbat under pandemin? Innebär Strömstads nya höga arbetslöshet att fler blir intresserade av att jobba inom äldreomsorgen? Det och flera andra frågor kommer vi att undersöka i en serie artiklar med start i dag

Jag väljer försiktigheten, för det vore minst sagt snöpligt om smittan skulle komma in på boendena nu, när vi klarat att hålla den utanför så länge – och man kommer en god bit med telefon också. Men det vore läge, tycker jag, att glasa in ett par-tre väggar runt en uteplats, göra tak och sätta in infravärme. Man kanske kunde vända nödvändigheten – nöden – till något positivt och få till mera vistelse i friska luften även under det mörka halvåret? Inte enbart av ondo.

Vad mer kan förändras i äldreomsorgen i pandemins spår? Frågan hur det är att vara gammal och hur äldreomsorgen utformas har ju plötsligt ryckt upp till ett av de stora debattämnena. Vi är många som länge tyckt att det borde talas mera om hur man ser på gamla och hur vi tar hand om dem som behöver alltmera hjälp, stöd och stimulans i tillvaron för att behålla förmågor och livskvalitet.

All förtvivlan över att inte få träffas är ju ett utslag av medvetenhet om hur viktig stimulans är, så blir det också en diskussion om hur äldre kan få fortsätta att vara aktiva på olika sätt, ha sociala kontakter, vara i fysisk och mental rörelse?

Det är hemskt att det krävdes tusentals dödsfall innan äldreomsorgen lyftes högre på vart partis dagordning och kom på var mans läppar, men det är ändå bra att den nu finns där.

Så hur går tankarna i Strömstads kommun? Finns det några slutsatser för framtiden av hur man jobbat under pandemin? Innebär Strömstads nya höga arbetslöshet att fler blir intresserade av att jobba inom äldreomsorgen? Det och flera andra frågor kommer vi att undersöka i en serie artiklar med start i dag.

Har ni som anhöriga eller brukare synpunkter, erfarenheter eller frågor ni vill dela med er av så hör av er till oss:

[email protected], 070-8210556

[email protected], 070 34 44 212.