Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Strömstads Tidning
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Marita Adamsson, reporter Strömstad Bild: Lasse Edwartz

Marita Adamsson: nu lämnar vi över stafettpinnen till en studiecirkel

Marita Adamsson delar med sig av några insikter från arbetet med att sammanställa badbåtarnas tid.

"Nej, jag kommer inte ihåg någonting". En inte helt ovanlig reaktion när vi har skrivit vår serie om epoken kring 1940-, 50- och 60-tal när båtar av olika sorter gick i skytteltrafik till öarna med bad- och sollängtande badgäster och ortsbor ombord.

Men så sker det som brukar ske när människor träffas och pratas vid. Minnena vaknar. Den enes berättelse länkar vidare till nästes. Ni har som följt serien har läst hur John Collin blev tårögd av att bli påmind om barndomens och ungdomens somrar på Furholmen och bestämde sig för att det var dags att åka dit igen. Hoppas han har lyckats med det!

Då och då har det rasslat ner badbilder i min mobil från vänner och släktingar som dragit sig till minnes att de var på Furholmen eller Blötebogen eller Alaska när de var barn – eller vill påminna om att vi varit där tillsammans, nyss eller i svunnen tid.

Jag kan inte riktigt släppa det här. Badbåtsepoken var speciell

Men minnena verkar ha legat en aning undanstuvade. De har vaknat efterhand och det har inte varit helt lätt att finna fotografier. Samtidigt har de minnen som vaknat varit starka, doftat av kaffe, bullar, plommon och motorolja.

Jag kan inte riktigt släppa det här. Badbåtsepoken var speciell, vi som upplevde den vet att det Strömstad som hade turbåtar ut i skärgården var något helt annat än en stad där folk sätter sig i varsin bil och åker iväg.

Kurortstiden är ganska nogsamt beskriven, en kulturhistorisk epok som på något sätt är erkänd som högintressant historia. Men att havsbaden blev allmänt folknöje – inte bara något för överklassen i vita kläder och med ortsbefolkning som servicepersonal – är en epok kvar att dokumentera bättre, och väl värd att fördjupa sig i.

Om man ser Strandpromenaden framför sig – med familjer som kånkar på väskor, leksaker och luftmadrasser och flockas på båtarna – och stannar där kan det verka vara enkelt genomfört. Men faktum är att detta rymmer en hel mängd olika trådar.

Vi har båtarnas egen historia – här fanns fiskebåtar, Paddanbåtar, ett fartyg som var engelsk krigsbåt och en hel del andra, Kosterbåtarna inte är förglömma.

Furholmen som mig veterligt aldrig varit bebodd blev ett av Sveriges första – kanske allra första – organiserade havsbad.

Till det kommer öarnas historia. Furholmen som mig veterligt aldrig varit bebodd blev ett av Sveriges första – kanske allra första – organiserade havsbad. Styrsö var också tidigt som havsbad, men är samtidigt en ö med bofast befolkning. Blötebogen hade sin barnkoloni som skulle se till att gruvarbetarbarn fick nyttig utevistelse men var också del av en ö där man livnärde sig genom den typiska blandförsörjningen av fiske, jordbruk och sommaruthyrning. Ännu längre tillbaka har vi gravplatsen på Blötebogen, vi har hamnen för 1600-talets fartyg som sökte skydd undan storm och mörker och vi har epoken med sillsalteriet. Och så är det då Hilmas Alaska med sin egenartade historia, men också där med hela den typiska bohuslänska historien av fiske, småbruk och utvandring till Amerika.

När badfolket kommer ombord på badbåtarna bär de med sig en annan del av historien: Folkhemmets. De bättre arbetsförhållandenas tid, när man fått lagstadgad semester och chans att faktiskt vara ledig för att njuta sol, bad och tid med familjen.

När stan´s alla barn flockas ombord på Birgit är det förstås för att ha roligt på Furholmen, men det finns också ett allvar, en nyttoaspekt: Simkunnigheten. När det inte fanns någon stor simbassäng inomhus var det torrsim på klippan ovanför farleden och praktik på först den långgrunda stranden, sedan på djupare vatten som gällde. Skolan ville ha intyg på att eleverna var simkunniga.

Jag skulle gott kunna tänka mig en bok eller en utställning eller bådadera som tar ett rejält grepp om den här tiden och låter trådarna löpa i olika riktningar, båtarnas tråd, de sociala reformernas tråd, det traditionella ö-livets tråd, folkbildningens tråd, friluftslivets tråd, de enskilda människornas tråd. Det finns kanske fler.

Nästa vecka planerar vi ett avsnitt till i serien. Sedan lämnar vi gärna över stafettpinnen.

Nästa vecka planerar vi ett avsnitt till i serien. Sedan lämnar vi gärna över stafettpinnen. Kanske en studiecirkel när pandemigreppet så småningom lossar? Den tanken vill man ju inte tänka, men dröjer det olidligt länge så får man väl hitta nya digitala cirkelformer också. Eller också gör vi studiecirklar utomhus på annan tid än vinter – på någon av öarna kanske?