Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Under de senaste åren har frånvaron av blåmusslor på västkusten blivit påtaglig. Forskare försöker nu gå till botten med vad detta beror på. Bild: Henrik Björnsson
Under de senaste åren har frånvaron av blåmusslor på västkusten blivit påtaglig. Forskare försöker nu gå till botten med vad detta beror på. Bild: Henrik Björnsson

Därför har blåmusslorna minskat – här är forskarnas teorier

Under senare år har blåmusslorna blivit allt mer frånvarande i våra vatten. Forskarna har sina teorier om vad minskningen beror på – några av dem presenteras nu i en artikel i tidskriften Sveriges vattenmiljö.

Det har varit svårt att få en klar bild över blåmusslans minskade utbredning och varför den nästan helt försvunnit längs västkusten. Fiske efter musslor i skärgården har alltid varit småskaligt och kan inte förklara nedgången. Genom att lägga pussel med de uppgifter som finns i form av kommuninventeringar, undersökningar genomförda av länsstyrelser, forskningsprojekt samt observationer har forskare nu börjat bilda sig en uppfattning om vad som har hänt.

I en artikel i tidskriften Sveriges vattenmiljö presenterar Susanne Baden vid Göteborgs universitet tillsammans med Bodil Hernroth och Odd Lindahl vid Kungliga vetenskapsakademin forskningsläget i frågan.

Den beräknade mängden vilda musslor i Bohuslän är nu lika stor, eller snarare liten, som den mängd musslor som finns i musselodlingar, cirka 3 000–5 000 ton.

Nedgången började på 1990-talet

Rapporter tyder på att nedgången av bestånden började i slutet av 1990-talet och sedan fortsatt under 2 000-talet. Vid provtagning under slutet av 00-talet observerades att flera musselbankar på 5-10 meters djup i Havstensfjorden och den stora musselbanken utanför Nordre älvs mynning försvunnit. Vid provtagningen hittade man bara stora skal där, vilket pekade på att det var fullvuxna gamla musslor som dött och att någon återkolonisation av nya musslor inte hade skett.

Ytterskärgården är ännu mindre undersökt än fjordarna, men de få observationer som finns visar att stora bestånd har försvunnit på vissa lokaler medan andra, längst ut i kustbandet, tycks ha klarat sig. Det verkar som om musseldöden längs västkusten har startat i söder och under ett decennium spridit sig norrut.

Blåmusslornas minskning längs västkusten är inte unik. Rapporter från Norge visar på samma fenomen och blåmusslorna har minskat i stora delar av hela norra Atlanten. Intensivt fiske, syrebrist och varmare vatten framhålls här som orsaker.

Forskarna har funnit att musslorna fortfarande växer och frodas på flytande objekt som båtskrov, bojar, flytbryggor och musselodlingar – även då dessa ligger nära platser i havet där musslorna försvunnit.

Varmare vatten och konkurrens med stillahavsostron

Det finns en rad omständigheter som var för sig eller tillsammans kan medverka till blåmusslans nedgång.

En teori pekar på klimatförändringar. Om musslorna friläggs vid låga vattenstånd kan de skydda sig genom att sluta skalen och sänka ämnesomsättningen. De har även ett köldskyddande ämne så att vävnaden inte fryser om luften är kall. Men om det ofta uppstår långa, varma eller kalla perioder blir stressen för stor och musslorna kan dö.

Forskarna framhåller även konkurrens från det invasiva stillahavsostronet. Det nådde svenska vatten först 2007 och har sedan brett ut sig. Längs Nordsjökusten har det noterats att blåmusslor kan leva tillsammans med stillahavsostron. Man vet dock att konkurrensen mellan ostronen och musslorna ökar vid låg vattenomsättning och begränsad tillgång på föda. Så även om ostronet inte direkt har orsakat musslans försvinnande kan deras utbredning hämma musslans återetablering.

Musslan utgör också föda åt många marina djur varav vissa har ökat i antal, till exempel mindre fiskarter och strandkrabbor. Ökningen beror på att de gynnas av övergödning men också på att deras fiender, till exempel torsk, har minskat.

Drastiskt minskade ålgräsängar

De minskade ålgräsängarna i havet – minst 60 procent har försvunnit sedan 1980-talet – kan också vara en faktor. Dessa utgör en viktig skyddande biotop för småmusslor.

Andra samverkande faktorer som presenteras är att större och fler fritidsbåtar ger mer utsläpp som påverkar havsmiljön, utfiskning av rovfisk har rubbat den ekologiska balansen och fler av musslans fiender som krabbor och mindre fiskar överlever.

Forskarna konstaterar i artikeln att mer forskning behöver göras för att slå fast orsakerna till musseldöden och föreslå åtgärder.