Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Strömstads Tidning
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Rolf Martinsson invid sitt barndomshem i Näsinge. Skolan låg på andra sidan vägen, men trots att det var så nära kom han väldigt ofta några minuter för sent...

Ångrar bara det han inte gjort

Efter att ha bott i Göteborg ett tag flyttade Rolf sedan hem till Näsinge och Strömstad igen. Han ångrar inget han gjort i livet, men däremot ångrar han en del saker han hade möjlighet att göra men valde att inte göra.

– Jag var 14 när jag åkte till Göteborg. Jag bodde hos min syster som i sin tur var inneboende hos en bekant.

Rolf jobbade som springpojk på Konsum på Teateragatan i Göteborg. Ett jobb han trivdes med och som höll honom sysselsatt.

– Jag hade en 3-hjuling som jag cyklade ut varor med. På den tiden kunde man cykla ut på Hisingen och Hisingen, det var landet.

En annan tur han gjorde många gånger med varuleveranser var till Frihamnen.

– Gubbarna skulle ha mjölk och rundstycken. Jag hade två backar på cykeln med mjölk, ibland 4 men då gick det tungt upp för Hisingsbron, men desto fortare utför.

Via Hermods korrespondensinstitut läste Rolf vidare. Han fick sedan jobb på SKF.

– Det var ett bra jobb, jag slipade innerhålet på innerringen till kullagret. Jag bodde på SKF:s ungkarlshem.

Men, när Rolfs mor blev sjuk var det han som flyttade hem till Näsinge och tog hand om henne.

– Mamma bröt armen. Jag åkte hem då, var predestinerad, de andra hade ju egna familjer redan.

Efter det jobbade han på Syco och sedan på Orginal Odner. Ett tag jobbade Rolf på Electrolux i Uddevalla, men orkade inte vara kvar.

– Jag hade 12-13 timmars arbetsdag och det gick inte, så jag kom tillbaka till Strömstad igen och började jobba på Posten.

Där trivdes Rolf och blev kvar tills han gick i pension.

När han var yngre cyklade han och kompisarna in till Folkets Park från Näsinge.

– Då cyklade vi från Näsinge och på sommaren när det var gott och varmt övernattade vi vid Färingen där vi badade och så, och cyklade tillbaka in till stan igen istället på morgonen. Det var ju ingen idé att cykla ända ut till Näsinge vid 2-tiden på natten när dansen slutade.

Det var också just på Folkets Park som han träffade sin fru.

– Jag träffade många människor där men fastnade för henne. Vi gifte oss den 17 maj, samma dag som hon fyllde år. Jag tänkte inte mer på det då men hade mycket gott av det sedan, skrattar Rolf som bara behövde komma i håg en bemärkelsedag.

Men, efter många år växte Rolf och hans fru ifrån varandra och tog beslutet att skiljas. Ett jobbigt beslut.

– Ja, det var mitt fel egentligen och barnen tyckte att det ju inte var någon idé att gå och trätas, så vi gick isär, men nu är vi fina vänner och träffas någon gång då och då. Hon är en väldigt fin människa.

Nu lever Rolf som särbo med en annan kvinna. Något han trivs bra med.

– Det är en kvinna som bor ute på öarna och vi har det bra.

Är det något du gjort som du ångrar idag?

– Jag tror inte att jag ångrar så mycket. Visst, jag har gjort dumheter men de har jag rättat till sen. Men, det jag ångrar och kritiserar mig själv för är det jag inte gjort och vågat. Det har jag ångrat sedan.

Rolf fick till exempel erbjudande från Original Odner att åka till Amerika och reparera maskiner, men han avböjde. Det är något han undrar över idag hur det hade blivit om han åkt. Andra erbjudanden har handlat om jobb i Mexico, Brasilien och Indien, men då var det inget som lockade.

– Sen är det andra saker man inte gjort som man borde gjort, men det är ingen idé att tänka på det nu.

Nu på äldre dagar trivs Rolf med att umgås med sina vänner, engagera sig i PRO, gå promenader och att måla tavlor. Då mår han som bäst.

– När jag målat en tavla och får till den som jag vill ha den. Då mår jag bra. Sen mår jag också bra när jag träffar barnbarnen. Jag har kontakt med dem en hel del, men en del bor lite långt borta.

Fritiden går åt till roliga saker. Att laga mat är roligt tycker han, precis som att dansa. Det gör han gärna.

– Jag lever det liv jag någorlunda valt själv och utformar det på något vis själv också. Man lär sig vilka intressen som är viktiga.