Det föll en och annan tår bland kollegorna på folktandvården i Strömstad när tandläkaren Mats Lundblad gjorde sin sista arbetsdag.
– Mats är väldigt erfaren och dessutom omhändertagande av både personal och patienter. Det kommer verkligen att kännas tomt här utan honom, säger klinikchef Nina Dybwad.
Mats flyttade till Strömstad i början av 80-talet då han anställdes inom folktandvården i Strömstad. Dagarna vid tandläkarstolen blev till månader, år och decennier. Det är först nu, 31 år senare, som 65-åriga Mats ska trappa ner.
– Det kommer att bli annorlunda och jag känner verkligen att det här med pension är kluvet. Större delen av mitt vakna liv har jag tillbringat här med underbara kollegor. Det har alltid varit en fantastisk stämning där teamkänslan verkligen varit tydlig. Det kommer jag sakna, säger Mats och slänger ett öga på tandsköterskan Eva Johansson.
Mats och Eva har arbetat ihop under alla år och kallar sig skämtsamt för ett strävsamt gammalt par.
– Idag är det vemodigt. Jag vill inte att du lämnar oss, säger Eva och blinkar bort en tår.
För att lätta upp stämningen något lovar Mats att komma på besök då och då. Om inte annat måste såklart också han se till att de egna tänderna mår bra.
– Jag kommer ägna tiden som pensionär till att pyssla i hemmet, läsa, resa och så vill jag idrotta mycket ute i friska luften, säger Mats.
Vad tandläkaren inte nämner för framtiden är skötseln av de egna tänderna. Och kanske finns det en baktanke med det. Täta besök hos tandläkaren skulle nämligen leda till regelbundna möten med de tidigare kollegorna. Men å andra sidan. Har man arbetat som tandläkare i hela sitt yrkesverksamma liv tas det väl för givet att man sköter sina egna betar, eller?