Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Marita Adamsson, Strömstads Tidning. Bild: Lasse Edwartz
Marita Adamsson, Strömstads Tidning. Bild: Lasse Edwartz

Stine kommer att gå till historien som pandemins hjältinna

Om en person i Sverige kommer att bli ihågkommen som pandemins hjältinna så är det utan minst tvivel Stine Christophersen.

Hon är vårdbiträdet som slog larm när hon såg hur de gamla på hennes avdelning vid Sabbatsbergsbyns äldreboende i Stockholm chanslösa och utan att ana faran utsattes för covidsmitta under första vågen av pandemin.

Det griper om hjärtat och knyter sig i magen både på den som lyssnar och på Stine själv när hon beskriver den obarmhärtiga kontrasten i bilden av den lilla tanten som i lampans sken plockar med sina saker på bordet, medan smittan ruvar utanför dörren. På företaget Attendos hemsida och i chefernas brev till de anhöriga stod att man bedrev "kohortvård", det vill säga att sjuka patienter skildes från friska och att samma personal inte gick mellan smittade och friska.

”Det griper om hjärtat och knyter sig i magen.”

Det var inte sant. På natten var Stine ensam med 11 boende. Hennes kollega på grannavdelningen hade det likadant. De skulle vid behov ta hjälp av varandra. Stine beskriver hur de kunde hjälpas åt att lyfta någon ur och i rullstol samtidigt som larmet hördes från den avdelning som just då inte hade någon personal. Då visste de bägge att en covidsjuk person kanske just då gick in till en frisk granne. Att förklara för en person med demenssjukdom att hen ska vara på sitt rum kan gå – men chansen att hen minns det är minimal.

Tar arbetsgivaren tag i situationen och försöker rädda de liv som räddas kan?

Nej. Stine larmar till chefer om att det inte finns personal nog för att hålla isär patienterna. Hon ber dem att åtminstone ändra i de vilseledande texterna. Ingenting händer. Hon söker vd, men får inte träffa honom. Då använder hon sin meddelarfrihet och går till Expressen, som också får liknande berättelser av andra anställda, anonymt.

Vad händer? Tar arbetsgivaren tag i situationen och försöker rädda de liv som räddas kan? Nej. Istället får Stine en skriftlig varning för att hon uppträtt illojalt mot företaget. Dessutom försöker chefer få fram vem som lämnat anonyma uppgifter till Expressen. Det kallas att efterforska källor och är förbjudet – som ett sätt att skydda meddelarfriheten, vilken i sin tur ingår i ett system som ytterst ska värna patientsäkerheten. Om missförhållanden råder och de ansvariga inte gör något åt det ska anställda utan risk för repressalier kunna slå larm offentligt.

En rättslig genomgång vore sannerligen välkommen.

Stine fick veta att det fanns andra ställen att jobba på om hon inte uppskattade Attendo – hotades alltså med repressalier. Allt detta är allmänt känt genom radiodokumentärer och tidningsartiklar och arbetsgivarens representanter har bit för bit tvingats ge Stine rätt och erkänna att de farit med osanning. Stine spelade nämligen in samtal och möten. Nu har varningen dragits tillbaka och företaget har bett om ursäkt.

Men det som framkommit är så allvarligt att det polisanmälts. En rättslig genomgång vore sannerligen välkommen. För detta handlar inte enbart om Stine Christofersen och Attendo utan om en skrämmande utveckling mot rädsla och tysthet. Det är många som inte vågar säga ifrån när de ser missförhållanden; det talas nu återigen talats om tystnadskultur. Den är farlig – Sabbatsbergsbyn har visat att det är bokstavligen livsfarligt när arbetsledningen inte lyssnar på dem som befinner sig mitt i verksamheten.

...den personen har i så fall varit dåligt insatt i vad jobbet innebär.

Kanske trodde någon schemaläggare själv på lösningen att alla i huset skulle hjälpas åt och att det ensamma vårdbiträdet i själva verket inte var ensamt – men den personen har i så fall varit dåligt insatt i vad jobbet innebär. Var och en som tillbringat en tid med dementa vet att det inte funkar så. Man kan inte lämna 11 demenssjuka människor ensamma och själv stå med händerna låsta med en vårdkrävande patient och hoppas att man ska hinna avstyra en olycka om larmet går. Och vi talar i det här fallet inte om att någon som bara behöver ledas ut från fel rum och någon som bara fått oväntat besök och kan behöva lugnas. Vi talar om att virus kan ha hunnit bytas – virus som inte kan bytas tillbaka och som för den här sköra gruppen innebär allvarlig risk att dö.

Tack och lov att människor som Stine finns

Detta är en vårdskandal. Men det är också en demokratiskandal eftersom företaget satt sig över meddelarfriheten, trampat på en anställd, som borde varit guld värd för dem på grund av sin lojalitet med de gamla, och allvarligt äventyrat patientsäkerheten. Det har kostat liv.

När man sedan hör att Attendo tagit emot 130 miljoner i coronastöd av staten och samtidigt delat ut bonusar till ledningen känns det som om marken rämnar. Det talas om att tilltro är en nödvändig grund när pandemin ska bekämpas. Tack och lov att människor som Stine finns – de gör att min tilltro ändå har en chans att överleva.