Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: Lasse Edwarts/Susan Walch/Björn Larsson Rosvall

Män och konservativa oftare klimatförnekare

Män och konservativa, gärna i kombination, är de som oftast förnekar klimatförändringarna. Detta av både ideologiska, ekonomiska, sociala och personliga orsaker, menar Chalmersforskaren Kjell Vowles.

När FN:s klimattoppmöte inleds i New York på måndagen ska världens ledare samsas om en väg framåt för att stävja klimatförändringarna och dess konsekvenser. En stor majoritet av forskarna är överens om att människan orsakar temperaturhöjningen. Enligt en undersökning från Sifo håller 86 procent av svenskarna med.

Trots det finns en stark och organiserad förnekelserörelse i USA, samt i något mindre omfattning, också i Europa och Sverige.

När riskerna medvetandegjordes och engagemanget för miljö- och klimatfrågan växte på 1970-talet motsatte sig nyliberala rörelser i USA, av ideologiska skäl, miljölagstiftning och statlig inblandning.

Senare var det oljebolag och konservativa som hade starka ekonomiska incitament för att förhindra en omställning, och började sprida desinformationskampanjer.

Polariserad fråga

Det dröjde dock innan politikerna blev oeniga i frågan.

– När IPCC (FN:s klimatpanel reds. anm) bildades på 1980-talet argumenterade George Bush den äldre för klimatåtgärder. Sedan kan man se att det har polariserats. I USA har det nästan varit ett vittnestest för republikanska presidentkandidater att förneka klimatförändringarna, säger Kjell Vowles, doktorand på Chalmers som forskar om klimatförnekelse inom projektet "Centre for Studies of Climate Change Denialism".

Det senaste decenniet har klimatfrågan också hamnat på agendan hos de auktoritära nationaliströrelserna i Europa. Både för att partierna i sin framväxt sett en nytta i att bredda sin politik, men också då klimatfrågan blivit så stor att partierna behövt handskas med frågan. Flera har också varit duktiga på att utnyttja den.

– Mycket handlar om en form av identitetspolitik som går till kärnan av den västerländska livsstil vi länge haft, som är kopplad till manliga normer och tron på att vi ska utnyttja naturen. Det är kärnvärden för många av de här nationaliströrelserna.

"Biffen och bilen"

För samma krafter som möjliggjort det västerländska välfärdssamhället, riskerar nu att bryta ner det. Oljan och kolet har gett oss ett välstånd vi tidigare inte varit i närheten av. Till det systemet och tron på evig tillväxt som kan vara knepigt att ta sig ur.

Kjell Vowles vittnar om att klimatförnekande länge varit en manlig fråga.

– Det handlar om den manliga identiteten, biffen och bilen, som länge varit manliga värden. Fler män har varit intresserade av motorer, män äter mer kött.

Sedan kopplingen till vårt industriella samhälle. Enligt Kjell Vowles har många av de män som sprider klimatförnekelse i Sverige haft positioner inom den utsläppstunga industrin under 1900-talet. Dels har de aktivt bidragit till utsläppen, dels har de lagt sin tro på det samhället.

– Det blir lite ett ifrågasättande av deras livsverk.

Kjell Vowles, doktorand på Chalmers som forskar om klimatförnekelse. Bild: Carolina Pires Bertuol

Klimatdespoti ingen lösning

Kjell Vowles tror att det blir svårt att omvända de starka ekonomiska krafterna i USA, som genom sin vidlyftiga finansiering håller republikanska politiker i stadigt grepp. Däremot ser han behovet av att bygga upp en rörelse som pekar på alternativen.

– I USA har man sett att det är en relativt liten grupp som sprider det här, men som sedan får väldigt många med sig. Men det går ju att spåra varifrån de argumenten har sitt ursprung och sedan motarbeta desinformationskampanjerna. Jag tror att folk blir mindre mottagliga om de kan se var källorna leder till, konservativa rörelser och fossilindustrin.

Filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö har lanserat idén om en klimatdespoti för att rädda jorden från undergång. Kjell Vowles ser tvärtom behovet av mer demokrati.

– Det är viktigt att få in fler människor i diskussionen. Forskning visar att det är lättare att få acceptans för exempelvis ett vindkraftverk om människor känner att de har inflytande över det. Att människor känner en delaktighet och att förändringen inte bara kommer uppifrån.