Många av våra äldre har plågats av att inte kunna träffa sina anhöriga. Vissa som lider av demens och förvirring har inte ens kunnat förstå vad det är som pågår eller varför de nekas att träffa sina kära. I andra fall har makar med mer än sextio års äktenskap bakom sig hållits åtskilda och inte kunnat hålla varandras händer på ett halvår. Så beslutet om att öppna alla landets äldreboenden är en otroligt lättnad så klart, men också en källa till stor oro. Det är en nervös lycka.
För vi minns alla med fasa hur pandemin utvecklade sig i våras. Smittan tog sig in på många äldreboenden, med katastrofalt resultat. Sveriges dödstal i coronapandemin är i särklass högst i Norden just på grund av att de vi skulle skydda trots det drabbades hårdast. Brist på ordentliga skydd för personalen var en orsak och vi är många som misstänker att timvikariernas tuffa ekonomiska situation kan vara en annan starkt bidragande orsak. Timvikarier missar ofta sjukersättning och tvingas därför tacka ja till jobb även när de är krassliga. Kombinationen med bristfälliga skydd blev högst troligt förödande.
Strömstads kommun var en av de kommuner som införde besöksförbud på sina äldreboenden några veckor innan det blev ett nationellt förbud, säkert en del av den framgångsrika strategin att kommun lyckats skydda sina äldre. Nu är det inte tillåtet att ha egna regler; som till exempel att besök måste bokas in i förväg, eller införa någon särskilt tidsgräns för besöken. Säkert kommer de allra flesta ändå hörsamma de olika boendens vädjan om att inte komma om man har symptom, hålla avstånd, anmäla i förväg att man kommer, att inte komma för många på en gång och att alla inte rusar iväg nu första helgen.
Ironiskt nog kommer öppnandet just som smittspridningen tagit fart i Strömstad efter månader av låga tal, även om smittan sprids mest bland unga just nu. Men viruset kan när som helst ta sig in i äldreboendena igen om vi inte är vaksamma.
Händer det är det bara en sak att göra - smittskyddsläkarna får stänga igen. En ny stängning skulle krossa hjärtan på många äldre och deras anhöriga. Jag håller alla tummar och tår för att inte förtjusningen går över i skräck.
