Från Tunhems socken i Trollhättan via Vänersborg reser sömmerskan Selma Johansson och smeden Algot Ljung till Uddevalla och stannar på ett hotell över natten till den 9 mars 1920.
Redan nästa dag kommer Selma Johansson försvinna vid Holkedalskilen flera mil därifrån. Det är också där hennes liv kommer att ta slut.
Två veckor senare misstänks och anhålls hennes sällskap Algot Ljung för att ha mördat henne. Försvinnandet och hennes död utreds som ett mordfall ända fram tills sommaren 1920.
Det här är berättelsen om en tragedi som avslutades i Strömstad.
– Det är här det börjar braka loss, säger lokalhistorikern Ulf Hansson, som bläddrat fram en artikel från tidningen Norra Bohuslän, daterad 27 mars 1920, i en pärm inne på Strömstads museums bibliotek.
Vi läser rubriken:”En kvinna som försvunnit. Föreligger mord eller självmord?”. Det blir de första orden i följetongen om händelsen som tidningen vid den tiden kallar ömsom ”Holkedalsdramat” eller ”Dramat vid Holkedalskilen”, ömsom ”Mysteriet vid Holkedalskilen”.
När artikeln skrivs har det redan gått mer än två veckor sedan Selma Johanssons försvinnande och hennes kropp har inte hittats. Det kommer att dröja flera veckor tills dess. Anmälaren är den försvunna kvinnans far. Och den som troligtvis såg henne sist i livet, Algot Ljung, grips i Vänersborg och förhörs, men släpps sedan. Men inte för sista gången.
Tidningens fråga är inte för intet. Selma Johanssons försvinnande ska visa sig ha en bakomliggande historia. Och att det handlar om antingen ett självmord eller mord är en slutsats svår att ducka för efter polisens förhör med den misstänkte smeden Algot Ljung.
Han talar om sin och Selma Johanssons relation. Han är gift och hon är ogift. De har känt varandra sedan barndomen, och vittnen säger att de hela tiden trott att det skulle bli de två om han inte gift sig med en annan kvinna. Sedan giftermålet har deras umgänge däremot varit begränsat. Men de senaste åren har de ändå börjat umgås mer sporadiskt, mestadels i sällskap av andra, men även på tu man hand. Bland annat brukar han följa henne hem efter träffarna på nykterhetslogen, trots att hans bostad ligger åt ett annat håll.
De försöker hitta en desperat utväg och det är det enda kvarvarande alternativet i deras värld.
Han följer med henne till Uddevalla den 8 mars och Strömstad den 9 mars efter viss övertalning. I Vänersborg ska hon ha sagt: ”Du reser med mig för gammal bekantskaps skull”, och mannens reaktion ska ha varit: ”Och jag kände på mig, att jag ej kunde neka”. Han förklarar att Selma Johansson länge haft stark inflytande på honom och att han dragits till henne, trots att han enligt egen utsago varken varit förälskad eller haft ett intimt förhållande med henne. Något han också redogör för i en skrivelse.
”I denna nya skrivelse röjs ett djupt själsliv hos Algot Ljung, särskilt i beaktandet av hans bildningsnivå, vill Ljung göra troligt, att han på ett oförklarligt sätt alltid måste ha stått under ett visst suggestivt inflytande av Selma Johansson”, skriver tidningen Norra Bohuslän.
Men Selma Johansson är förälskad i honom. Vad som sägs inne på hotellrummet i Uddevalla natten till den 9 mars vet vi inte med säkerhet. Däremot vet vi att de på morgonen av någon anledning beslutat att avsluta sina liv tillsammans; de ska begå ett kollektivt självmord ‘långt bort’ och destinationen blir Strömstad. Norra Bohuslän skriver mer om deras samtal: ”Hon hade därvid uttalat leda vid livet och beklagat sig över, att det för henne ej bleve någon sommar nu mer, anledningen till detta yttrande skulle ha varit, att hon vore förälskad i honom, som vore en gift man”.
– Jag vet inte varför de kommer hit. De försöker hitta en desperat utväg och det är det enda kvarvarande alternativet i deras värld, säger Ulf Hansson.
Vid ankomsten tar de in på det närliggande Strandhotellet (Järnvägshotellet), där dagens färgbutik ligger, under fingerade namn mellan natten den 9 och 10 mars. Men självmordsplanen ställs in. Enligt mannen ska han ha gripits av längtan efter sin fru och sitt barn, och ställt sig frågan hur det skulle gå för dem om han var borta. Han övertalar också Selma Johansson att resa tillbaka. Efter att de missar morgontåget bestämmer de sig för att ta eftermiddagståget.
I stället ägnas morgonen och förmiddagen åt en långpromenad. De går bort till Holkedalskilen. För någon minut ska Algot Ljung, enligt egen utsago, vänt sig om och sedan återvänt. När han kommer tillbaka är Selma Johansson borta. Han väntar, men hon kommer inte tillbaka. Vid vattnet får han syn på hennes hatt som flyter i Holkedalskilens vatten. En orokänsla sköljer över honom. Hastigt rör han sig bort mot Skee i stället för Strömstad, därifrån ska han sedan ha hoppat på det planerade tåget till Uddevalla och sedan hem till Vänersborg.
Vid hans gripande två veckor senare konfronteras han med varför han inte anmält försvinnandet. Han säger att han velat dölja deras resa, på grund av sitt äktenskap med en annan kvinna.
Frågan som vi aldrig kan få svar på är: talar han verkligen sanning om vad som har skett?
Även om man tror att hon är knuffad så är det bara indicier.
Polisen tillsammans med åklagaren är övertygade om att här föreligger ettmord. Ortspressen trycker på självmordsteorin, även om de skriver om den misstänkte som anhålls i omgångar.
När liket hittas i Holkedalskilen den första maj 1920, som identifieras genom hennes kläder, går anhållan över i häktning: ”Beträffande utseendet däremot har man svårare att konstatera identiteten, då liket har varit så länge i vattnet, att det är statt i stark förruttnelse.”, och ”Givetvis blir mannen konfronterad med liket”, skriver Norra Bohuslän.
Obduktionen avfärdar däremot alla teorier om att strypning eller våld skulle ha föregått drunkningen, som blir den officiella dödsförklaringen.
– Som utredare är det ett besvärligt läge. Om han säger ”Hon hoppade, men jag ångrade mig”, hur ska man kunna binda honom till ett brott. Även om man tror att hon är knuffad så är det bara indicier. Hon har inga skador som inte går att förklara med att hon hoppat från 30 meters höjd, säger Ulf Hansson.
Obduktionen finner en annan upptäckt. Selma Johansson var gravid när hon dog. Mannen förnekar att det är med honom, trots att rykten säger något annat. Ett vittne, som påstår sig ha ”åtnjutit den avlidnas särskilda förtroende beträffande förhållande till karlar”, säger till åklagaren att hon tror att det är Ljungs barn. Flera vittnen går i samma riktning. Åklagaren frågade igen om de två haft intimt umgänge.
– Nej, aldrig. Jag tror inte något vittne skall kunna säga att jag haft intimare umgänge med Selma Johansson, sa Algot Ljung bestämt.
I den döda kvinnans kläder återfinns ett brev adresserat hennes föräldrar som aldrig skickats iväg. Där står det om hennes och smedens planer om att dö tillsammans. Att det inte sänts iväg stämmer alltså troligtvis överens med Algot Ljungs berättelse att de ångrat sitt beslut att dö.
Att hon därefter skulle hoppa utan att sända brevet, förklarar tidningen Norra Bohuslän så här:
”Detta är ju också en besvärande omständighet för Ljung (att brevet hittats), men man får härvid dock besinna, att en olycklig kvinna under förhandenvarande omständigheter kan tänkas handla efter ögonblickets impuls utan att följa en logisk på förhand uppgjord plan”.
En och en halv månad efter Algot Ljungs häktning kommer domen. Men rättegången i rådhuset tvingas till ett abrupt avbrott.
Samma klockslag domen ska avkunnas den 19 juni står Karlsgatan i brand. 250 människor blir husvilla och Emilie Flygare Carléns barndomshem brinner ner. En stadstragedi som sätter mysteriet vid Holkedalskilen i skuggan. Domen avkunnas senare samma dag och Algot Ljung frikänns med hänvisning till att dödsorsaken är drunkning.
Tidningens frågakanske ändå kvarstår: föreligger mord eller självmord?
