Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Gunilla Håkansson chefredaktör Bild: Thomas Bennelind
Gunilla Håkansson chefredaktör Bild: Thomas Bennelind

Det nya normala är att hota våra journalister

En av tre journalister har utsatts för hot. Om du tror att det händer bara i Stockholm så tänk om. Våra journalister i Uddevalla utsätts ofta för hat och inte sällan för hot avslöjar chefredaktören Gunilla Håkansson.

Det är skakande siffror: 1 av 3 journalister hotats. 7 av 10 har fått nedsättande kommentarer kopplat till sitt yrke. 1 av 8 polisanmäler. 4 av 10 undviker vissa ämnen. Så ser den nya statistiken ut på nationell nivå enligt en undersökning som Fojo (Fortbildning för journalister, en del av Linnéuniversitet) har gjort.

Jaja, men det gäller väl mest skjutjärnsjournalister i Stockholm, tänker du. det hade varit illa nog. Och nej, det gäller alla. Våra journalister känner igen det här, på båda de tidningar där jag är ansvarig utgivare, Strömstads Tidning och Bohusläningen. Hatet är vanligast. Det skickas mejl som innehåller otroligt grova förolämpningar, inte bara till mig som ansvarig utgivare utan också direkt till enskilda journalister. Vi får veta att vi inte bara är feta, fula och snorvalpar alternativt klimakteriekärringar (beroende på ålder) utan också värdelösa och okunniga för att ta några exempel. Flera gånger har det övergått till rena hot den senaste tiden.

Visst är det sjukt att helt vanliga lokalreportrar ska behöva gå runt med personlarm och titta sig över axeln hela tiden

Vi har satt in flera säkerhetsåtgärder och rutiner, i samråd med polisen, för de utsatta reportrarna. Jag skulle aldrig drömma om att se mellan fingrarna på hot - de polisanmäls alltid oavsett om de är riktade mot enskilda personer eller tidningarna som kollektiv eller mot journalister i allmänhet. Men visst är det sjukt att helt vanliga lokalreportrar ska behöva gå runt med personlarm och titta sig över axeln hela tiden?

Statistiken som visar att journalister självcensurerar sig själva är effekten av denna flod av hat och hot. Och det är en fruktansvärd utveckling, ett hot mot demokratin, där den värsta sortens pöbel som ser hot som en naturlig del av en dialog har vunnit. Jag vet inte om jag känner igen den bilden från de här båda tidningarna, men visst kan det växa en klump i magen när man vet att det man skrivit kommer att väcka debatt - för vi vet att många då drar på hatkranen på max. Men jag har aldrig varit med om att en reporter nekar att göra ett jobb för att man vet att det blir en skitstorm efter publicering.

Men skadan är delvis redan skedd. Sverige har sjunkit i placering på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex på grund av hatet och hoten mot svenska journalister. År 2018 låg Sverige på andra plats efter Norge, 2019 tredje efter att Finland klättrat om oss och 2020 är vi först på fjärde plats sedan Danmark också gått om.

Jag vet inte hur du känner, men visst är det en oerhört sorglig utveckling?

https://fojo.se/detnyanormala/