Därför hoppar politiker av

– Ändå är det här en lugnare mandatperiod. Under förra mandatperioden hoppade nästan två tredjedelar av fullmäktige av, inklusive ersättare, säger Ronald Rombrant (LP), oppositionsråd i Lysekil.

Siffror från Valmyndigheten visar att över 2 500 kommunfullmäktigeledamöter har lämnat politiken sedan valet 2014. I ett 30-tal kommuner, bland annat Lysekil, har mer än en tredjedel av de invalda ledamöterna avgått. För Lysekils del handlar det om tio ordinarie ledamöter och fyra ersättare som har valt att lämna politiken sedan valet 2014. Avhopp har drabbat så gott som samtliga partier, flest avhopp har Lysekilspartiet och Sverigedemokraterna.

Någon enkel förklaring till strömhoppet från politiken i Lysekil finns inte. Kommunalrådet Jan-Olof Johansson (S) menar att krocken mellan partipolitik och realpolitik kan vara en bidragande orsak.

– Nya politiker hamnar i ärenden som är annorlunda än vad de trodde.

För att förstå vad kommunpolitiken handlar om menar Ronald Rombrant att man behöver sitta med under en mandatperiod.

– Kommunpolitik innebär långa processer. Det tror jag inte många vet när de börjar. För en del växer intresset och för andra blir det helt enkelt bara för mycket, säger han.

Partiernas behov att föryngras får också konsekvenser. Både Ronald Rombrant och Jan-Olof Johansson är eniga om att det i dag går mycket snabbare att få ett förtroendeuppdrag jämfört med förr. Snabbspåret innebär mindre förberedelse på hur arbetet går till.

– Dessutom drivs kanske inte den ideologiska partipolitiken du hade hoppats på, utan något mer grått. Tolv av fjorton politiker både kom och lämnade sina uppdrag den här mandatperioden. Det är talande.

Ronald Rombrant beskriver det som att komma in i en ny värld.

– Man möts av ord som votering och interpellation och man ska begära ordet och det kan säkert skapa en stor osäkerhet bland nya. Det är i nämnderna arbetsinsatsen sker och där man får lägga mycket av sin fritid.

Hur ska partierna förbättra förutsättningarna?

– För det första är det viktigt att partierna är tydliga med vad uppdragen innebär så att man vet vad man ger sig in i, säger Ronald Rombrant.

– Vi behöver ge möjlighet till utveckling och det är också väldigt viktigt att ge stöd till de som kommer in som nya, säger Jan-Olof Johansson.

Lysekil har, liksom flera andra små kommuner, minskat antalet fullmäktigeplatser. En anledning är att det är svårt att få folk att ställa upp som politiker.

– Vi drog ner från 41 till 31 mandat den här perioden och vi är tio partier som ska dela på dem. Det är en röra som ställer till det, säger Jan-Olof Johansson.

Röran, som han beskriver det, är att Lysekil inte har förmått forma tydlig politisk majoritet. I en kommun med en tydlig majoritet, som Sotenäs, kan politikerna besluta om en strategi för en hel mandatperiod.

– Medan vi i Lysekil inte kan fatta beslut som håller i mer än några fullmäktigmöten framöver. Från våra led hör jag att kortsiktigheten har fått folk att tappa engagemang och tron på politiken, säger Ronald Rombrant

Däremot tror ingen av dem att avhoppen beror på ett hårdnande samtalsklimat. Både tycker att det politiska samtalsklimatet i Lysekil har förbättrats. Jan-Olof Johansson påpekar att fullmäktige ger en grupptillhörighet. Då menar han att situationer i privatlivet kan vara mer utsatta.

– Är du förtroendevald och sitter i fikarummet på raffet så sitter du ensam. Ska du då förklara eller försvara Lysekils kommunpolitik, då gäller det att ha skinn på näsan.

– Alla kanske inte är förberedda att de behöver vara med och fatta beslut som kan vara kontroversiella. Men folk skulle själva ta ett politiskt uppdrag och själva se hur mycket tid som behöver läggas, säger Ronald Rombrant.

Julia Forsberg

jufo@bohuslaningen.se