Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/7

Ny forskning visar var de giftiga klängmaneterna kommer från

På amerikanska östkusten varnar man för dem: De små klängmaneterna som upptäcktes på västkusten förra året. Efter en vinter av analyser kan forskare säga att de är besläktade med andra giftiga maneter, bekanta för USA och Ryssland. Nu ber forskare allmänheten om hjälp.

I juli förra året brändes för första gången en person på svensk mark, i en vik vid Skåpesund mellan Tjörn och Orust, av en klängmanet. Sedan dess har forskare vid Göteborgs marinbiologiska laboratorium (Gmbl) undersökt manetens genetik.

– Vi samlade in maneter och tog kontakt med en forskare i USA, Anette F. Govindarajan, som forskar på just de här maneterna. Hon gjorde en stor undersökning i hela världen på populationer av klängmanet, säger Björn Källström, forskare vid Gmbl.

Resultatet visade att maneter är genetiskt mest lika andra giftiga maneter som vanligen återfinns på den amerikanska östkusten och i Stilla havet.

– På amerikanska östkusten går man ut och varnar badare med lappar som säger att "här finns den här maneten". Dit har vi inte kommit.

Varm och torr sommar bakom spridningen

Den varma och torra sommaren tros ha bidragit till att klängmaneten spred sig till den svenska västkusten. Torka och värme gör att det blir fler maneter – och att de bränner extra mycket, säger Björn Källström.

– Då verkar det som att de dyker upp i extra mängd. Är den en regnig och kall sommar blir det inte så stora mängder.

Klängmaneten är svårupptäckt och bränner minst lika kraftigt som en vanlig brännmanet. Dessutom har den kraftigare gift, även om det är individuellt hur människor reagerar på giftet.

– De är väldigt, väldigt små. När man står ovanför på en brygga ser man dem inte. De är bara någon centimeter stor. Det är inte som en brännmanet som man kan hålla reda på, säger Björn Källström och fortsätter:

– Fördelen är att de inte dyker upp överallt. De trivs i ålgräsängar och i skyddade vikar där det växer ålgräs på botten. Det är inte den vanligaste platsen att bada på och på en vanlig sandstrand är det ingen större risk att man stöter på dem.

Ber om hjälp av allmänheten

Nu ber Björn Källström om hjälp av allmänheten. För att kunna fortsätta undersöka manetens framfart krävs observationer. Än så länge finns bara bekräftat att maneten återfunnits i viken vid Skåpesund.

– Det vi tänker oss är att de mycket väl kan sprida sig under sommaren. Skulle det bli en varm och torr sommar finns det stora risker att den sprider sig till andra platser på västkusten.