Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Strömstads Tidning
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Flydde dödshot och bomber – för trygghet i Bohuslän

Beroende på när de tog steget att fly från krig, bomber, hot och oro har tiden i Sverige tett sig mycket olika för asylsökande i Sverige. Asyllagarna är skärpta och snart kan de komma att bli permanenta.
Familjerna Sido, el Bakkour och Hosaini har alla flytt för sina liv och slutligen hamnat i Bohuslän. Men deras möjlighet att planera sin framtid skiljer sig mycket åt.
– Jag trodde vi skulle växa i samhällets ögon, säger pappan i familjen Hosaini.

Aldrig tidigare har så många människor sökt skydd i Sverige som under 2015, enligt Migrationsverket. Den kraftiga ökningen började i augusti och under hösten för fem år sedan lämnades omkring 10 000 asylansökningar in till Migrationsverket per vecka.

I Bohuslän arbetade kommunerna hårt med att försöka möta behovet av främst bostäder till de nyanlända, men också annan hjälp. Det larmades om brist på socionomer och sängplatser.

Vid årsskiftet 2015/2016 bodde 743 asylsökande personer i Uddevalla. Det kan jämföras med 230 bara ett år tidigare.

389 personer var asylsökande och inskrivna på något boende i Sotenäs i slutet av 2015, bara ett år tidigare var motsvarande siffra 42.

Eskalerande krig i Syrien

Kriget i Syrien var inne på sitt femte år. Byar och städer var sönderbombade. Många syrier hade redan hunnit fly till grannländer som Turkiet och Libanon. Men nu var situationen för hundratusentals syrier desperat.

Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning på Göteborgs universitet, med ett speciellt intresse för Mellanöstern. Bild: Fotograf Johan Wingborg

– De första åren försökte man klara sig inom landets gränser så det dröjde innan människor egentligen flydde från Syrienkriget. Men allt eftersom det eskalerade sökte sig människor därifrån. Det blev med åren svårare för flyktingar från Syrien att få lov att stanna i Libanon, Jordanien eller Turkiet dit många tagit sig i första hand. Det är den främsta förklaringen till varför 2015 var ett år då många människor tog sig till Europa, säger Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning på Göteborgs universitet, med ett speciellt intresse för Mellanöstern.

Men alla flyktingar kom inte från Syrien. Statistik från Migrationsverket visar att många av de som sökte asyl 2015 även kom från bland annat Afghanistan, Eritrea, Irak och Iran.

– Det hänger ihop med de väpnade konflikter som fanns i världen just då. Samtidigt flydde många ensamkommande med afghansk bakgrund från exempelvis Iran och det beror ofta på att de befann sig i en omöjlig levnadssituation. De var inte medborgare i Iran och kunde inte heller ta sig tillbaka till Afghanistan där många av dem är födda.

Asia Sido tog det tuffa beslutet att lämna sina barn i Turkiet för att ensam fly till Sverige. Allt för att trygga barnens framtid. Bild: Matilda Spetz

Hämtade sina barn under pågående flyktingkris

Samtidigt som människor på flykt strömmade in i Europa och Sverige satt Asia Sido i sin lägenhet i Uddevalla. Ensam, med vetskapen om att hennes barn var kvar i Turkiet.

Två år tidigare hade hon tillsammans med barnen flytt från Syrien efter att rädslan att dö av bomberna blivit för stor.

Men i Turkiet fick de inte längre stanna så Asia var tvungen att ta ett drastiskt beslut –antingen leva som papperslösa där, eller försöka ge sina barn en framtid i Europa.

Jag hade hört om Sverige, att det var fritt och tryggt. Så jag ville dit.

För till Syrien kunde de inte återvända, berättar hon. Hemkvarteret i Aleppo hade bombats sönder och hon ville få sina barn till trygghet och utbildning.

– Jag hade hört om Sverige, att det var fritt och tryggt. Så jag ville dit, säger hon.

Men att bekosta hela familjens flykt genom Europa hade hon inte råd med. Då valde hon att lämna sina barn, då 15, 12 och nio år gamla, för att ensam fly till Sverige.

Hon gick i dagar och nätter tillsammans med en grupp andra flyktingar och en guide genom Europa. De sov på marken och oftast gick de i mörker för att inte bli upptäckta av gränskontrollanter.

– Jag tänkte hela tiden på mina barn och vad de skulle göra utan mig. Jag pratade med dem varje dag i telefon. De ringde och frågade mig om allt, vad de skulle handla, hur de skulle laga mat, ja allt. De var ju helt själva, berättar hon.

Ur TT-arkivet: Polis övervakar kön av ankommande flyktingar i snålblåsten vid Hyllie station i Malmö, november 2015. Alla som saknar id-handlingar får sedan Sverige införde inre gränskontroller kliva av tågen som anländer från Danmark vid station Hyllie. De som söker asyl bussas vidare till Migrationsverket, övriga får åka tåg tillbaka till Danmark. Regeringen har förlängt den tillfälliga gränskontrollen i Sverige med tre veckor, till den 11 december. Samtidigt slår Migrationsverket larm om att alla registrerade asylsökande inte längre kan erbjudas boende. Bild: Johan Nilsson / TT

Efter månader till fots kom hon äntligen fram till Sverige. På stationen i Malmö kunde hon pusta ut.

– Då kände jag trygghet för första gången på länge, jag kunde andas djupt, säger hon.

Men det skulle dröja ett år innan hon fick träffa sina barn igen. I Sverige blev hon placerad på asylboende innan hon genom bekanta hittade en egen lägenhet i Uddevalla. När Europa var mitt uppe i det som vi i dag kallar flyktingkrisen, fick Asia besked om att hon får uppehållstillstånd – och hon fick lov att hämta sina barn.

– När jag mötte dem i Turkiet för att hämta dem, det går inte att beskriva, det var otroligt. De hade växt så mycket. Min yngsta dotter var inte så liten längre och min äldsta dotter hade blivit så stor, hon kunde ta hand om sig själv och ta egna beslut. Hon hade ju fått ta hand om min yngsta i ett år.

Hennes man och äldsta son var under den tiden i Dubai och jobbade. Genom Asias uppehållstillstånd fick även de komma till Sverige. Fem år senare är Asia utbildad lärarassistent och letar intensivt jobb. Hennes man hade just fått anställning på ett hotell i våras, när coronapandemin slog till.

När 2015 var slut hade Migrationsverket fått in nästan 163 000 asylansökningar, vilket var nära en fördubbling jämfört med året innan. I slutet av året började regeringen varna för att det skulle krävas en skärpning av asyllagen.

Detta kom att bli verklighet ett halvår senare när riksdagen röstade igenom en tillfällig asyllag. Den gällde då retroaktivt för de som sökt asyl under hösten 2015 och innebar bland annat att inga permanenta uppehållstillstånd gavs ut. Samtidigt skärptes reglerna för anhöriginvandring.

Lamia el Bakkour och hennes man Muhanad Karrum kom från Syrien till Sotenäs i den stora flyktingvågen 2015. De blev personligt välkomnade av representanter från kommunen när de anlände. I dag drömmer de om att starta eget företag och köpa ett hus. Bild: Matilda Spetz

Flydde 2013 – fick personligt välkomnande

Lamia el Bakkour flydde med sin familj från Syrien 2013. Ett år senare stod representanter från Sotenäs kommun utanför familjens nya bostad i Hunnebostrand. De hade fyllt kylskåpet med mat och inrett med de mest nödvändiga möblerna.

– Det kändes bra, jag ville verkligen bara börja jobba och leva här. När vi kom fram stod två personer från kommunen och välkomnade oss framför lägenheten. Och den var så stor! Det kändes så bra, säger Lamia och fortsätter:

– Men det var svårt för oss, vi kunde ingen svenska.

Sönernas skola hemma i Syrien hade bombats sönder. Pojkarna, som då bara var åtta och tio år gamla, lyckades springa därifrån och klarade sig med livet i behåll.

Åtta år senare kan hela familjen flytande svenska.

8 000 dollar för att färdas över Medelhavet

Flykten gick från Homs i Syrien till Libanon, därifrån till Egypten där de tog båt vidare över Medelhavet till Grekland.

– Vi betalade 8 000 dollar för oss fyra i familjen, för bara båtfärden som tog fem dagar, berättar Lamias man Muhanad Karrum.

I båten på bilden trängdes Lamia tillsammans med sin man, sina två söner och 256 andra flyktingar i resan över Medelhavet. Bild: Matilda Spetz

I en 13 meter lång motorbåt trängdes familjen med 256 andra flyktingar. Det fanns varken mat eller vatten ombord. Och alla passagerare delade på en toalett.

– Vi bara satt, jättetätt. Jag kollade på klockan hela tiden men tiden gick inte, säger Lamia.

När de kommit lite mer än halvvägs över Medelhavet hände det som inte fick hända. Motorn på båten gick sönder och den började läcka in vatten.

Vi trodde att vi skulle dö

De som fortfarande hade batteri kvar på sina mobiltelefoner ringde Röda Korset för att få hjälp och den italienska kustbevakningen kom ut med helikoptrar.

– När vi kom i land i Italien kunde jag inte tro att det var sant, hade vi klarat oss? Vi trodde att vi skulle dö, säger Lamia.

Men de hade klarat sig, hela familjen. Nu skulle de besluta vart i Europa de skulle. Lamia och sönerna googlade på länder de kunde tänkas flytta till och alla kom överens om att Sverige verkade bra.

Familjen hamnade i Dalarna. Men bara efter ett par månader fick familjen uppehållstillstånd och blev tilldelade bostaden i Sotenäs kommun.

Det enda hon saknar från Syrien är familjen, berättar Lamia. Hennes syster kom till Sotenäs bara något år efter att hon själv flytt, men föräldrarna är kvar i den gamla hemstaden. Bild: Matilda Spetz

De kom innan regeringen hunnit skärpa lagarna. Nu har det gått sex år sedan familjen kom till Sverige och de kan flytande svenska. Alla i familjen förutom Lamia är svenska medborgare, hon väntar fortfarande på besked. Barnen går i skola och Lamia och hennes man arbetar båda i Leröy i Sotenäs.

Sakineh Hosaini och dottern Haniyeh tillsammans med pappan på Solviks camping. Här bodde de under sin första tid i Sverige efter en lång flykt från Iran. Bild: Isabella Persson

En kollega till Lamia kom knappt ett år senare till Sotenäs med sin familj. Han vill inte gå ut med sitt förnamn då han till skillnad från både Asia Sido i Uddevalla och Lamia fortfarande har ett ärende pågående hos Migrationsverket. Hans familj har efter fem år fortfarande inte fått uppehållstillstånd.

– Det är lätt att säga fem år, men det är jättesvårt att bara gå och vänta, säger hans fru Sakineh Hosaini.

Hon står på platsen som blev ett av deras första hem i Sverige – Solviks camping i Sotenäs.

Efter några månader på ett asylboende i Rävlanda utanför Göteborg hamnade familjen Hosaini på Solviks camping. Det blev sista stoppet efter en lång flykt från Afghanistan till Europa.

I fem år har familjen Hosaini levt med ovissheten om framtiden. Barnen går i svensk skola och pappan har fast jobb. Nu fruktar de att bli utvisade till Afghanistan. Bild: Isabella Persson

Pappan i familjen var militär i Afghanistan och jagad av talibaner, berättar han. Efter att ha blivit skjuten i ryggen, men mirakulöst klarat sig, tvingades han att fly från dödshoten till Iran.

Där träffade han kärleken Sakineh. De gifte sig och fick sina två äldsta döttrar. I Iran levde de som papperslösa men tvingades fly igen när de hotades att deporteras tillbaka till Afghanistan om mannen inte accepterade att sändas ut i kriget mot Syrien.

Såg dödskallar

Liksom för många andra flyktingar började resan med en vandring över gränsen till Turkiet. Familjen gömde sig om dagarna tillsammans med en grupp andra flyktingar, på nätterna gick de långa sträckor. Deras då minsta dotter var bara 2,5 år och fick bäras hela vägen.

– Vi gömde oss från gränskontrollanterna. När vi skulle passera landgränsen till Turkiet blev det bråttom. För att inte bli upptäckta sprang vi ner för ett stup, fem i vår grupp skadade sig så svårt att de inte kunde komma vidare. Och runt oss låg skallar från döda människor. Guiderna förklarade att de var personer som inte klarat flykten, säger pappan.

Trängdes i båt över Medelhavet

Sedan färdades de genom Turkiet till kusten där de tog båten över till Grekland.

– De (flyktingsmugglarna reds. anm.) lurade oss, de sa att det skulle vara 35 personer på en 10 kvadratmeter stor båt men det var 74 vuxna plus kanske 8–10 barn. Det fanns ingen plats så alla fick stå. De hade vapen på sig så vi vågade inte protestera.

Väl framme i Grekland fortsatte färden in i Europa med tåg och via båt från Tyskland nådde de slutligen Sverige.

I stugan på bilden, på Solviks camping, bodde familjen Hosaini med sina två förstfödda barn under den första tiden i Sverige. Bild: Isabella Persson

Efter några månader på ett flyktingboende i Rävlanda utanför Göteborg kom de till Solviks camping en novemberkväll för fem år sedan. I en campingstuga utan rinnande vatten skulle de sedan tillbringa över ett halvår.

Men de minns tiden på Solvik med värme. De pekar mot en backe där de åkte på plastpåsar när det var snö. De lärde känna många andra familjer och barnen började i skolan.

Har fast jobb – men inget uppehållstillstånd

Nu har det gått fem år och de har med hjälp av vänner från Sotenäs fått tag i ett eget boende i kommunen. Pappan har sedan fyra år fast jobb på lokala fabriken Leröy.

Det är från och med slutet av november 2015 som de tillfälliga, hårdare, asyllagarna gäller. Familjen Hosaini har kämpat i fem år för att få uppehållstillstånd men får inte stanna. Nu ligger hoppet i en ansökan om arbetstillstånd, men de fruktar det värsta – att bli utvisade till Afghanistan.

Kammarrättspresident Thomas Rolén (t.v.), ordförande för migrationskommittén och justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) håller pressträff i samband med överlämnandet av kommitténs betänkande med förslag på en ny migrationspolitik, i mitten av september 2020. Bland annat föreslås att försörjnings-, språk- och samhällskunskapskrav ska ställas för permanent uppehållstillstånd. Bild: Marko Säävälä/TT

Den tillfälliga migrationslagen löper ut den 20 juli 2021. Nyligen kom Migrationskommittén med ett betänkande som i stora drag handlar om att göra den tillfälliga lagen permanent.

Den innebär bland annat att göra tidsbegränsade uppehållstillstånd till huvudregel och att permanenta uppehållstillstånd ska kunna ges först efter tre år – men endast om vissa språkkrav uppfylls.

Det är en politik som inte alls tar flyktingens perspektiv tillvara

– Det innebär en väldigt hård och restriktiv flyktingpolitik jämfört med den tidigare. Att söka asyl är en mänsklig rättighet, men med den här lagen blir det svårt att söka, säger Helena Lindholm, professor i freds- och utvecklingsforskning på institutionen för globala studier vid Göteborgs universitet.

– Sverige tillämpar en väldigt restriktiv migrationspolitik som gör att väldigt många människor hamnar i någon sorts limbo. Det går inte att fortsätta sina liv, man kan inte få asyl eller ta sig tillbaka till sitt hemland. Det är en politik som inte alls tar flyktingens perspektiv tillvara.

Stefan Löfven har tidigare uttryckt att han vill minska antalet asylsökande rejält. Socialdemokraterna stödjer alla förslagen i migrationskommitténs betänkande. Medan det andra regeringspartiet, Miljöpartiet, bara ställer sig bakom tre av förslagen.

Nu har regeringen meddelat att de trots allt är överens om att skicka alla Migrationskommitténs förslag på remiss. Miljöpartiet har fått igenom några tilläggsförslag. Bland annat att personer som varit länge i Sverige med tillfälligt uppehållstillstånd, men där skyddsbehovet inte längre finns kvar, ändå ska kunna få stanna.

– Det kan vara orimligt att då köra ut hela familjen. Det måste finnas en ventil där man kan ta hänsyn till enskilda fall. Men det måste fortfarande vara särskilt ömmande omständigheter, säger migrationsminister Morgan Johansson till TT.

Regeringen siktar på att kunna lägga fram en proposition om den nya migrationspolitiken i vår.

Asia Sido arbetade som grundskolelärare, i Sverige har hon utbildat sig till lärarassistent och söker nu jobb på skolor i Bohuslän. Bild: Matilda Spetz

För Asia och hennes man som kom till Sverige innan 2015 är den största önskan just nu att få fast jobb och på så sätt skapa sig en bra framtid i Sverige.

Lamia och hennes man drömmer om att bygga hus och kanske starta eget företag.

Jag har varit asylsökande i halva mitt liv

Familjen Hosaini lever i ovisshet. Det sista hoppet ligger i att få ett arbetstillstånd beviljat, så att familjen ska få möjlighet att stanna därigenom.

– Jag har varit asylsökande i halva mitt liv, vi kan inte planera vår framtid. Men vi försöker i alla fall. Jag har jobb, jag försörjer mig och familjen, vi försöker lära oss språket och barnen går i skolan. Jag trodde vi skulle växa i samhällets ögon, men det hjälper inte för att få arbets- och uppehållstillstånd, säger pappan.

Att återvända till Afghanistan är otänkbart, men det är vad de befarar.

– Vi riskerar livet i Afghanistan om vi utvisas dit.

Migrationskommitténs förslag

Tidsbegränsade uppehållstillstånd är huvudregel.

Permanenta uppehållstillstånd ska tidigast kunna beviljas efter tre år och endast om vissa krav uppfylls, till exempel att man kan försörja sig och har kunskaper i svenska språket.

Möjlighet att bevilja uppehållstillstånd om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter.

Att ett försörjningskrav som huvudregel ska gälla vid anhöriginvandring.

I betänkandet uttrycks också att det finns behov av säkra och lagliga vägar att söka asyl.

Tillfällig lag

Den tillfälliga lagen löper ut den 20 juli 2021.