Ingalill Sundhage, chefredaktör på Strömstads Tidning och Bohusläningen.
Ingalill Sundhage, chefredaktör på Strömstads Tidning och Bohusläningen. Bild: Lasse Edwartz

Av alla våra årstider är våren ändå bäst

Strömstads Tidnings chefredaktör Ingalill Sundhage om en annalkande vår och glädjen som följer därtill. Det är också en årstid fylld av hopp, liv och förväntan.

ANNONS
|

Onsdagens vårdagjämning är ett välkommet datum. Vi är många som längtar till våren och värmen. Allra mest gillar jag ljuset. Att vakna med en ljusnande himmel och gå hem från jobbet innan solen gått ner ger energi. Och alla häst- och hundägare vet vilken skillnad det är att kunna ge sig ut i skogen utan ficklampa.

Årstiderna är fantastiska, var och en på sitt sätt. Bara man kan se det positiva och glädjas åt det man gillar. Sommarvärmen är ljuvlig, men också höstens klara luft i kombina­tion med en lätt värmande sol går inte av för hackor heller. Jag njuter även av en kall, gnistrande vinterdag, vindstilla, några minusgrader, nysnö och varma kläder. Ett inbäddat snölandskap med istappar och ”öfsa­drôpp” i takrännorna skvallrar om vad som komma skall.

ANNONS

Under en period i livet när jag var hästlös stadsbo upplevde jag våren i stadsmiljö. Då var det sopmaskinen på gatorna, iordningställande av rabatterna i parkerna och utplantering av penséer som varskodde vad som var på gång.

Barndomsminnena tenderar, i alla fall i mitt fall, att vara selektiva, men några väder­dagar har fastnat. Vi hade massor med snö i mitten av 60- talet och en rad gröna vintrar i början av 70-talet. Så många på raken dessutom att satsningen på en skidanläggning i Ulricehamn gick om intet. Det var på den tiden tekniken krävde flera minusgrader för att kunna göra snö och minusgrader var det som sagt ont om de här vintrarna.

Våren något för både ögon och mun

Men om jag nu tvingar mig att välja ut den bästa års­tiden får det ändå bli våren. Den är så fylld med hopp, liv och förväntan. Och jag uppskattar verkligen att följa vårens utveckling. Under en period i livet när jag var hästlös stadsbo upplevde jag våren i stadsmiljö. Då var det sopmaskinen på gatorna, iordningställande av rabatterna i parkerna och utplantering av penséer som varskodde vad som var på gång. Ögonen fastnade även på trädgårdarnas snödroppar, krokus och vintergäck och så förstås trubbiga gröna blad som stack upp ur jorden för att så småningom utvecklas till makalösa tulpaner.

Men då hade också blå­sipporna, tussilagon, doften av fuktig mossa och trädstammar för längesen passerat. Borta var tjällossningen, vårbäckarna, ja, till och med vitsippan kunde ha passerat bäst före datum.

ANNONS

Därför är det med stor tillfredsställelse jag numera kan följa naturens skiftningar från torpet, som ligger i skogen och på kanten av Vänersborgs och Färgelanda kommun. Där vid Rådanefors kan jag uppleva naturen med alla sinnen. Vinden i granarna, fåglarnas slit, det porlande vattnet. Jag kan smeka videungen, glädjas redan nu åt gullvivan som stretar sig upp, se kraften i ogräset som lägger mark under sig. Och har jag tur kan jag redan i helgen skörda de första späda nässlorna och också smaka på våren.

Trevlig helg!

ANNONS