Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Anders Borg, Sveriges finansminister 2006–2014, tror att nästa finanskris kommer under nästa mandatperiod och varnar för en betydligt allvarligare smäll för Sverige denna gång jämfört med för tio år sedan.

Ny finansiell härdsmälta på väg

Ett globalt handelskrig, ett EU som faller samman efter brexit eller en djup skuldkris i Kina? Det finns gott om krishärdar som kan utvecklas till nästa finansiella härdsmälta – tio år efter den värsta finanskrisen sedan 1930-talet.

Anders Borg, som var moderat finansminister 2006–2014, varnar för att det snart är dags igen.

- Under nästa mandatperiod, spår han.

Och Borg tror att Sverige kan råka betydligt värre ut nu än efter Lehman Brothers-kraschen 2008.

- Det skulle vara mycket, mycket svårare att hantera i dagsläget.

En stor skillnad i dag är Sveriges byggsektor. Den var relativt liten krisåret 2008, men har fördubblats som andel av BNP på fem år, enligt Borg.

- Det är där kraschen ligger. Norden utgör ett högriskområde för Europa. Det är ett av de områden där IMF (Internationella valutafonden) målar rött på kartan.

En hembakad kris på bostadsmarknaden skulle vara enklare att hantera än om omvärlden går in i recession igen, enligt Nordeas chefsekonom Annika Winsth. Bland orosmolnen skräms hon bland annat av Trumpregeringens handelskonflikter, Kinas dolda skuldberg och problemlånen i italienska banker. Fast det som oroar henne mest är att ingen vet vem som sitter med Svarte Petter när alla stora centralbanker börjar strama åt på allvar, med högre räntor och avveckling av alla extraordinära stimulanser.

- Någon kommer att behöva betala för det, säger Annika Winsth.

Både Finansinspektionen och Riksbanken har länge varnat för att hårt skuldsatta och räntekänsliga hushåll gör Sverige sårbart. Anders Borg håller med, men ser dessutom ett betydligt mindre manöverutrymme nu än för tio år sedan, med hårda politiska motsättningar och svaga svenska minoritetsregeringar.

När finanskrisen slog till med full kraft mot Nordeuropa hösten 2008 hade alliansregeringen egen majoritet i riksdagen. Så när Irlands och Islands uppblåsta banksystem slogs i spillror och temperaturen i de överhettade baltiska ekonomierna blev ohållbar räckte det att stämma av svenska krisåtgärder och beslut med alliansens partiledare och statsminister Fredrik Reinfeldt och sedan köra på, enligt Borg.

- Det hade ju inte fungerat om vi hade bekymrat oss för om åtgärderna skulle stoppas i riksdagen, säger han.

Islands brutala bankkris slutade i nödlån från Norden och IMF, omstridda kapitalkontroller och en utdragen strid med Nederländerna och Storbritannien om vem som skulle stå för insättningsgarantierna till alla britter och holländare som förlorat sina pengar på högräntekonton i isländska banker. Effekterna i Sverige var begränsade.

Den lettiska krisen blev desto farligare ur ett svenskt perspektiv. Men som tur var för Sverige hade Lettlands ledande politiker, med premiärminister Ivars Godmanis i täten, siktet inställt på euron. Det gjorde att de vägrade överge sin fasta växelkurs – trots att IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn och hans folk in i det sista krävde en jättedevalvering för att det skulle bli aktuellt med nödlån.

- Om den fasta växelkursen hade tagits bort hade Lettlands valuta kraschat och då hade landets banksystem gått omkull. Sedan hade banksystemen i Estland och Litauen kraschat. Och då hade staten tvingats ta över Swedbank, säger försäkringskoncernen Folksams vd och koncernchef Jens Henriksson.

Han var när det begav sig Nordens och Baltikums representant i IMF:s styrelse.

Dagarna före julafton 2008 – efter en höst präglad av låsta positioner, marknadspanik, rykten och bankrusningar – fick Lettlands regering med stöd från Sverige och EU till slut med IMF på ett lettiskt stödpaket. I stället för en traditionell devalvering av landets valuta blev lånevillkoret vad som kallas en interndevalvering: ett stålbad av höjda skatter, sänkta löner och stora offentliga nedskärningar som bidrog till att radera ut en fjärdedel av landets BNP på två år.

Inför uppgörelsen varnade Jens Henriksson Lettlands premiärminister för att det skulle bli tufft att genomföra de dramatiska nedskärningarna.

"Tufft? Jag jobbade som politiker i Lettland när Sovjetunionen föll. Då låg det krypskyttar från KGB och siktade på mig när jag pratade. Det var tufft. Det här är ingenting", blev svaret från Ivars Godmanis enligt Jens Henriksson.

Några månader senare avgick Ivars Godmanis efter våldsamma lettiska protester mot krishanteringen.

Letternas uppoffringar gjorde att Sverige jämfört med många andra EU-länder klarade sig relativt helskinnat ur den akuta krisen och i stället kunde koncentrera sig på stimulanser med skattesänkningar, rotavdrag, fackliga avtal om sänkta löner och penningpolitiska stimulanser för att få upp efterfrågan i ekonomin trots global recession.

Sveriges BNP-ras på över 5 procent 2009 togs tillbaka med råge redan 2010.

Samarbete över blockgränser och på internationell nivå var avgörande för att krisen inte blev värre än den blev och Jens Henriksson hoppas att det allt hårdare politiska klimatet i Sverige och globalt inte ska ställa till det när nästa kris kommer.

- Men det är klart att jag känner en oro, både kring brexit och kring Trump, säger han.