Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

”Vi snubblar mot avgrunden hand i hand med Minna”

Veckans boktipsare är Ulrika Björnram, bibliotekarie på Strömstiernaskolan, som har läst Sara Beischers Mamma är bara lite trött – en berättelse om utmattningssyndrom, som närmar sig deckarspänning, men där skräcken ligger nära vars och en vardag, skriver hon.

Minna närmar sig fyrtio och lever mitt i kärnfamiljskaoset med man och två barn. Livet rasar på, barnen ska hämtas och lämnas, det är vab var och varannan vecka, vardagskäbbel med mannen om ditt och datt och naturligtvis alltid mycket på jobbet. Hon arbetar som lärare under ett pressat schema. Så fort något inte går som planerat hopar sig genast arbetsuppgifterna på varandra.

Rektorn uppskattar hennes arbete och erbjuder henne en vidare- utbildning inom ledarskap. Kanske kan hon så småningom få gå en rektorsutbildning? Minna känner att hon borde vara glad över karriärsöppningen men istället formas en klump i magen. Livet är i teorin precis så som hon har tänkt sig men i praktiken är det något som inte riktigt fungerar, något som är väldigt skevt.

Med en ständigt återkommande huvudvärk och gråten i halsen kämpar hon sig igenom vardagssysslorna i både arbete och privatliv. Hon försöker hela tiden leva upp till omgivningens pekpinnar om barnuppfostran, kosthållning och träning. Kraven hon har på sig själv är höga och hon försöker att vara så duktig hon bara kan men lyckas aldrig uppnå det felfria idealet som hon eftersträvar.

Det här är en pulshöjande läsupplevelse, men inte på samma sätt som en deckare utan här är skräcken något som ligger betydligt närmare ens vardag. Det är känslan av att inte hinna med, att inte räcka till och att inte vara tillräckligt bra. Minna finner sig i en livssituation där ingen tid för återhämtning står att finna.

Vi läsare snubblar med hjärtklappning fram mot avgrunden hand i hand med Minna. Snart kulminerar all stress i en skicklig och gastkramande beskrivning av hur hon till slut bryter ihop. Utmattningssyndrom stavas diagnosen och med den ställs hela tillvaron på ända. Hennes föreställning om hur livet ska vara grusas brutalt.

Jag misstänker att många med mig kan känna igen sig i bokens händelser. Jag tycker att Beischer skriver otroligt fångande, texten är lätt att ta till sig och man får verkligen pröva att gå i Minnas skor. Känslorna av stress, att inte hinna med, att jämföra sig med andra är nog något som många själva har upplevt.

Kanske kan boken vara en ögonöppnare, om inte annat så är det en välskriven historia om utmattningssyndrom och en berättelse om att tvingas återskapa sin tillvaro. Boken bjuder inte bara på elände, den inger också hopp om att det finns en existens bortom stresshorisonten och att man kanske inte alltid måste leva enligt mallen.

2012: debut med Jag ska egentligen inte jobba här. Uppmärksammad skildring av att arbeta med dementa inom äldrevården.

2013: Det finns råttor överallt utom på Antarktis.

2016: Mamma är bara lite trött.

2018: Jag ska egentligen inte prata om det här. Om vårdbiträdet som får en litterär framgång med sin självupplevda skildring av äldreomsorgen.

Har fått bland annat Samfundet De Nios Pris och Årets äldreomsorgspris 2012.