Han är inte halvt svensk och halvt amerikan – utan både och. För bara ett par år sedan gjorde Jason "Timbuktu" Diakité den semantiska förändringen i hur han pratade om sig själv. Ungefär då började också idén till debutboken slå rot, berättar han före repetitionerna av en ny föreställning som bygger på just den boken, "En droppe midnatt", och har premiär den 21 september på Cirkus i Stockholm.
- Det är viktigt vilka ord vi använder för att beskriva vår omvärld och oss själva. Det säger sig självt att det är bättre att vara dubbel än att vara halv, säger han självironiskt.
Bidrar till kulturarv
75000 människor har läst Jason Diakités debut, där han berättar hur en grupp vita pigmentfläckar på handen lett till dagdrömmar om att bli vit och vacker. Med en svart arbetarklasspappa från Harlem och en vit amerikansk mamma från medelklassen var identiteten aldrig given. Av klasskompisar kallades han för nedsättande ord på grund av sin hudfärg – där fanns ständigt påminnelser om hans annorlundaskap.
- Rasismen har varit med och definierat självbilden som jag har fått omforma, det har inte alltid varit lätt att få lov att kalla mig svensk, säger han.
Men i hiphopen och upptäckten av den svarta afroamerikanska kulturen fanns en ny styrka. Jason Diakité bjuder in till sin förvandling med allvar och humor. Men han vet samtidigt att frågan om identitet är politiserad, och att han oundvikligen berör orättvisor också i det stora.
- Det är inte jättemånga svarta svenskar som skriver böcker. Jag skrev för att det var viktigt att komma till ro med hur det känts att ha en svart pappa och en vit mamma, av personliga skäl. Men vissa berättelser är mer berättade än andra och jag känner att det bidrar till vårt gemensamma kulturarv med en bok av en svensk som inte är vit.
Visar orättvisor
När berättelsen nu blir föreställning har bokens 300 sidor skalats ner till blott 30 sidor manus. Jason Diakité har fokuserat på sin resa till South Carolina där hans farfar föddes 1907, och där slaveriets brutalitet har fortplantat sig genom generationerna.
- Relationen mellan svarta och vita och sättet man ser på människor med svart hud är verkligen olöst. Det såg man inte minst i Charlottesville nyligen. Den amerikanska rasismen har blossat upp igen, nu är det mer infekterat än på länge, säger han och rekommenderar en resa till södern för den som vill förstå USA på djupet.
Han låter ett stycke amerikansk musikhistoria bära fram handlingen: det blir covers från hans farfar och farmors era – gospel och jazz. Men också nyskriven musik.
"Ljudbok live"
Jason Diakité, som sedan 1,5 år bor i New York, ser fram emot att fortsätta odla båda sina uttryck:
- Jag vill definitivt skriva mer och bli bättre på det. Jag vill så klart göra mer musik också, därför kändes den här pjäsen så perfekt, säger han och funderar på hur den ska kategoriseras:
- Det är som en ljudbok live, med musik. Det ska bli spännande att se hur jag lyckas.
"En droppe midnatt" har premiär den 21 september på Cirkus i Stockholm. Regissör är Farnaz Arbabi. Musiken framförs med femmannabandet Damn! och sångerskan Beldina. Föreställningen spelas också i Malmö.