När den förmögne affärsmannen Fufidius hustru Helia år 45 f Kr. får veta att han, utan hennes vetskap, lovat bort deras dotter Fufidia blir hon upprörd. Dottern ska, enligt uppgörelsen, gifta sig med Lucius Scaurus, en ung patricier.
Giftermålet kommer, enligt Fufidius, att gynna hans egen plebejiska familj. Att det är en rätt enfaldig förhoppning förstår Helia efter att hon låtit göra vissa efterforskningar. Det står då klart för henne att Scaurus far är barskrapad, att den tilltänkte brudgummen visserligen är vacker, men att han inte är en man hon vill se vid sin älskade dotters sida. Hon förstår att det enda skälet till att Lucius låtsas åtrå Fufidia är att han vill komma åt hennes hemgift.
”Hur kan du låta oss förlora lilla Fufidia till de där blodsugarna”
När hon i samma veva får veta att giftermålet ska ingås Com Manu växer hennes frustration. Com Manu innebär att kvinnan lämnar sin familj för att bli en medlem av sin makes. Hon kan då inte längre äga någon privat egendom, vilket hon kan om äktenskapet är ”fritt”.
”Nuförtiden gifter sig ingen kvinna Com Manu”, påpekar hon vredgat när hon samtalar med sin man.
”Hur kan du låta oss förlora lilla Fufidia till de där blodsugarna”, tillägger hon och ser framför sig hur dotterns förmögenhet hamnar i händerna på Lucius far, en utbränd gammal rucklare. I ren desperation funderar hon på om ond trolldom skulle kunna förhindra katastrofen.
Dotterns öde har gjort honom medveten om de svårigheter en kvinna kan ställas inför när män handlar utan eftertanke.
När Lucius sedan dör av förgiftning dröjer det inte länge förrän misstankarna riktas mot Helia. När hon ställs inför rätta har hon Cicero som försvarare. I hans ögon tycker hon sig ha sett förståelse när hon berättat om det hat hon känt inför den tilltänkte brudgummen. Att Cicero utan att tveka åtagit sig att försvara henne beror på att hans döda dotters äktenskap var en katastrof. Dotterns öde har gjort honom medveten om de svårigheter en kvinna kan ställas inför när män handlar utan eftertanke.
Människorna vi möter i den här kriminalromanen lever i en värld där lagar, logik och en effektiv administration är en del av vardagen samtidigt som vidskepelse, magi och slaveri påverkar dem på djupet. Det inbördeskrig som just rasat har också lett till att klimatet i staden hårdnat. Under ytan bubblar känslor av vrede och hat. Att den döde brudgummen varit både hatat och älskad driver handlingen framåt.
Jag som läsare inser snart att det inte bara är Helia som velat se honom död. Slutet i den här mycket spännande historien bjuder också på en stor överraskning.
Joan O´Hagan
Kriminalförfattare från Australien
Född 1926. Död 2014.
Utbildad i klassisk grekiska och latin, som antikens historia
A Roman Death kom ut 1988. Svensk översättning 1990 (Legenda förlag)
