Aleppo, en av världens äldsta städer, har en oerhört rik kulturhistoria. Sorgligt nog förstördes delar av den vackra världsarvsklassade stadskärnan i kriget. Det var där, i Syriens största stad, som biodlaren Nuri och hans fru Afra bodde. I bokens inledning befinner de sig på ett asylboende i England, där Nuri börjar återberätta deras historia. Minnesfragment från den goda tiden i Aleppo, kriget och deras långa resa varvas med hans intryck av tillvaron i det nya landet.
Nuri och kusinen Mustafa driver en blomstrande biodling utanför Aleppo, och Afra är en uppskattad konstnär. Paret lever ett lyckligt och fridfullt liv med sin lille son. Striderna rycker dock allt närmare och till slut drabbar krigets vansinne Aleppo med full kraft.
Även Nuri och Afra drabbas av tragedin att mista sin son
Nuris älskade biodling förstörs. Floden som rinner genom staden börjar fyllas med liken av avrättade unga män, bland dem Mustafas son. Även Nuri och Afra drabbas av tragedin att mista sin son, ett trauma så stort att det gör Afra blind.
När Nuri hotas till livet då han vägrar att delta i striderna ser de ingen annan utväg än att fly sitt älskade hemland. Målet är England, där Mustafa och hans familj redan befinner sig.
En lång och oviss resa börjar, där de under perioder tvingas leva under fullständigt vidriga förhållanden. Nuri försöker vara stark för Afras skull, men hans psyke har påverkats mycket mer av det han upplevt än vad han själv förstår. Några ljuspunkter finns trots allt, som de livstecken han då och då får från Mustafa, där han berättar om sina drömmar att starta en ny biodling i England.
Inte minst kan den vara en ögonöppnare för flyktingars situation
Det är omöjligt att inte bli berörd av den här smärtsamt sorgliga historien, berättad på ett vackert, poetiskt språk. Inte minst kan den vara en ögonöppnare för flyktingars situation, den väcker definitivt tankar på vad människor runt en kan ha upplevt.
Christy Lefteri arbetade som volontär i ett flyktingläger i Aten 2016-2017. Där fick hon ta del av många flyktingars historier, både barns och vuxna. Det är ur dessa historier Nuri och Afra har vuxit fram. Hon skriver att hennes bok visserligen handlar om djup sorg, men också om kärlek, och om att finna ljuset. Och det är just så läsaren får ta farväl av Nuri och Afra, med ett hopp om ljus.
