Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Johan Rundberg skildrar barn på samhällets botten i ett historiskt Stockholm. Bild: Ylva Sundgren
Johan Rundberg skildrar barn på samhällets botten i ett historiskt Stockholm. Bild: Ylva Sundgren

Om Nattkorpen: "Man vill inte lägga boken ifrån sig"

Veckans boktips kommer från Emelie Elg, barn- och ungdomsbibliotekarie och med ansvar för it vid Tanums bibliotek. Hon berättar om en speciellt aktuell bok: Vinnaren av Augustpriset i kategorin barn- och ungdomsböcker.

Johan Rundberg skriver böcker för barn och unga i olika genrer. Hans senaste bok Nattkorpen (Natur och Kultur) är en historisk deckare för barn i åldern 10-12 år, som utspelar sig i Stockholm på slutet av 1800- talet i samhällets absoluta botten. Boken har nått flera framgångar; Nattkorpen har vunnit Crimetime Award Årets barndeckare 2021 och kan nu även titulera sig vinnare av Augustpriset 2021 i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok.

Mika är 11 år och bor på det Allmänna barnhuset på Drottninggatan i Stockholm, där har hon bott sedan hon lämnades när hon var nyfödd. Nu är hon ett av de äldsta barnen på barnhemmet och hjälper föreståndarinnan Amelia att ta hand om barnen och hushållssysslorna. Mika jobbar även extra på en krog i närheten av barnhemmet som heter Kapellet. Jobbet har gjort henne extra uppmärksam på detaljer i sin omgivning och hon har blivit en bra personkännare. Där får hon också höra saker hon inte borde, till exempel att seriemördaren Nattkorpen verkar vara i farten igen, trots att han blivit avrättad!

”Det är den Svarta Ängeln som han försöker rädda barnet ifrån.”

En kall vinternatt vaknar Mika av att det knackar på dörren till barnhemmet. Utanför står en skräckslagen pojke. Han räcker över ett litet bylte, som visar sig innehålla en liten flicka. Han vill inte säga vad han heter eller var han kommer ifrån, men berättar att det är den Svarta Ängeln som han försöker rädda barnet ifrån. Eftersom barnet lämnades utan uppgifter måste polisen kontaktas och nästa dag dyker en konstapel upp. Mika ger en väl detaljerad beskrivning av pojken och när på natten barnet lämnades till barnhemmet. När poliskommissarie Valdemar Hoff från polisens detektiva avdelning läser rapporten om barnet tar han kontakt med Mika för att se om den mördade mannen hon hört talas om på Kapellet kan vara samma person som lämnade över barnet.

Bild: omslag
Bild: omslag

Det blir starten på Mikas och Valdemars kompanjonskap som sedan också ska utmynna i en vänskap dem emellan. Valdemar har stor hjälp av Mikas förmåga att se detaljer, men de stöter också på motgångar i sitt arbete tillsammans, då många ifrågasätter varför ett barnhemsbarn ska vara med på polisutredningar. Tillsammans kommer de inte bara att lösa brott, de kommer också att hjälpas åt att försöka ta reda på Mikas förflutna.

”Man känner med Mika och alla barnhemsbarn.”

Det är en spännande deckare i historisk miljö där miljöbeskrivningarna är väldigt verklighetstrogna och man känner med Mika och alla barnhemsbarn. Boken är spännande och välskriven, det finns ett driv i historien som gör att man inte vill lägga ifrån sig den och den tar slut alldeles för fort! Jag förstår varför den blev vinnare av Augustpriset! Vill man läsa mer om Mika och Valdemar så fortsätter deras äventyr i delarna Tjuvdrottningen och Dödsängeln.

Läs också:

En upp- och-nedvänd värld med dramatik och humor

Nu kommer Tanum - boktipsargänget växer till sig

Augustpriset för...

,,,"en förtätad gestaltning (som) ger en drabbande och berörande bild av 1880-talets hårda livsvillkor för utsatta, oönskade barn. De mustiga, myllrande Stockholmsskildringarna levandegör en svunnen tid och väcker pockande frågor om personligt ansvar och begränsande samhällsstrukturer."