Maggie O’Farrell föddes 1972 på Nordirland och växte upp i Skottland och Wales. Familjen var friluftsälskande, något som starkt präglade uppväxten liksom de bestående biverkningar, funktionsvariationer, som en livshotande hjärninflammation under barndomen orsakade.
Författaren lever nu med make och tre barn i Edinburgh och får ett allt större gensvar för sina välskrivna, närmast drabbande berättelser om familjeliv, relationer, miljöer både i nutid och i historiska skeenden.
I Jag är, jag är, jag är – ett hjärtslag från döden, alldeles utmärkt översatt av Malin Bylund Westfelt, har Maggie O’Farrell samlat sjutton noveller, publicerade från 1975 och fram till nutid, med rubriker som Hals, Blodomlopp, Lungor, Lillhjärnan.
Rubrikerna är talande. Det reella hotet mot varandet, livet, själva existensen är påtagligt. Liv eller död – det står och väger, berättelserna är andlöst spännande. Totalt uppslukande.
Trots – eller kanske på grund av – sina begränsningar har Maggie O’Farrell vistats på många olika platser på jorden, rest och upplevt miljöer av skilda slag.
Intensiteten i beskrivningarna är påtaglig. Den livsavgörande betydelsen av att som medmänniska vara lyssnande, uppmärksam och handlingskraftig blir kristallklar.
Novellerna bär det självupplevdas prägel, är upprörande, berörande, tankeväckande och en njutning att ta del av.
