Den 20 september 1620 når Jens Munk, kunglig sjökapten, tillsammans med två besättningsmän – de var 65 när expeditionen startade i maj året innan – Norges fastland. Uppdraget var att finna och utforska Nordvästpassagen, det så kallade Aniansundet, det vill säga sjövägen norr om Nordamerika för att kunna nå Kina, Österlandet. Resan slutade i ett totalt misslyckande.
Först cirka 300 år senare skulle detta komma att genomföras av en landsman till Jens Munk, Roald Amundsen, som för övrigt växte upp vid Sarpsborg inte särskilt långt ifrån den plats där Jens Munk delvis tillbringade sina barnaår.
När Jens Munk efter landstigningen i Norge uppsöker länsherren i Bergen, blir han fängslad. Först i juletid lyckas han ta sig till kungen i Köpenhamn för att avlägga rapport.
Det blir inte något hjärtligt möte. Expeditionen är en katastrof. Kungen är besviken.
Thorkild Hansen, 1927-1989, var en mångsidig författare, krönikör, recensent och kulturjournalist. Prisad och omdiskuterad. Hans specialitet var biografiskt utforskande dokumentärromaner.
Han har lagt ned mycken tid och tankekraft på att åstadkomma utmejslade karaktärer och levande miljöer. Att få oss nutidsmänniskor att in på huden inse vilka snudd på omöjliga svårigheter forna tiders upptäcktsresande måst uthärda.
Thorkild Hansen är inte någon anonym krönikör. Han redogör för de källor han använt sig av, han har letat upp och läst dagböcker, rättegångsprotokoll, förteckningar och redogörelser, uppspårade i danska arkivsamlingar.
Han visar prov på ett livfullt, illusionslöst, ironiskt och samtidigt drastiskt berättande.
Jens Munks levnadsöde fascinerar. Redan som tolvåring anställdes han som skeppsgosse. Genom upplevelser och erfarenheter utvecklade han sig till en sympatisk, respekterad och synnerligen duglig sjöman, navigatör och organisatör.
Kungen utnyttjade hans kunskaper och kompetens rått och hänsynslöst.
Jens Munk utförde sina uppdrag ambitiöst och samvetsgrant. Ändå fick han aldrig det erkännande och den uppskattning han så väl behövt och gjort sig förtjänt av. Mäktiga fiender, delvis ärvda efter fadern, lade hinder i vägen. Möjligtvis fanns annat med i vågskålen.
Det är hårresande att läsa om den övervintring Nordvästpassagenexpeditionen tvingades till, infrusen i Hudson Bay.
Jens Munk förde dagbok. En efter en dör besättningsmännen. Kylan är förlamande, förödande. Skörbjuggen breder ut sig. Männen ruttnar levande. Jens Munk är en god kapten, som månar om sina mannar. Han ser till deras väl och gör så gott han kan. Det förekom inte några myterier på de skepp där han hade befälet. Till skillnad från hur förhållandena var på många andra fartyg under denna tidsepok, när spöstraff, hängning och kölhalning användes som bestraffningar, ofta även för mindre förseelser.
Författaren Thorkild Hansen är mest känd för sin trilogi om Danmarks slavhandel: Slavarnas kust, Slavarnas skepp och Slavarnas öar, som han fick Nordiska rådets pris för 1971.
1978 utkom hans trebandsbiografi: Processen mod Hamsun, som vållat debatt och även filmatiserats 1996.
Stora och missförstådda män är vad Thorkild Hansen fascinerats av och ägnat sin kraft och förmåga åt och han har gjort det väl.
Läs också den intressanta Det lyckliga Arabien : en forskningsfärd 1761-1767 – även den i översättning av Olof Hoffsten– om du vill bli totalt uppslukad!
