Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/2

Genom isen i vildmarken för att rädda liv i Alaska

Lena Vallsten väljer att tipsa om en verklighetsbaserad bok, som skildrar en kamp mot tiden, vintern och isen när en difteriepidemi 1925 hotar inte minst barnens liv i den isolerade staden Nome i Alaska.

Gay Salisbury och Laney Salisbury: I isens grepp (2004).

Det är minus 40 grader när Leonhard Seppala manövrerar sitt hundspann ut på Nortonsundet. Vinden tjuter, vatten tränger upp genom sprickor och flak är på väg att lossna. Han ser knappt något i snöyran utan måste helt förlita sig på sin tolvårige ledarhund Togos mod och förmåga att välja en säker väg.

Ingen levande varelse borde vara ute på isen, men från Nome, vid Berings hav i Alaska, har stadens ende läkare skickat ut ett nödrop till omvärlden om att en difteriepidemi brutit ut. Sjukstugan saknar serum och därför fruktar han att många, främst barn, kommer att dö.

Bortom bergen, floderna och de förrädiska isarna, 1080 kilometer österut, finns motgiftet som kan stoppa farsoten. Problemet är att det är vinter. Hamnen är isbelagd, en annalkande storm omöjliggör flygtransporter och 1925 finns det inga järnvägs- och vägförbindelser till den drabbade staden. Nome är under de långa arktiska vintrarna en isolerad plats.

I det här läget tvingas alla sätta sitt hopp till hundarna. Ett stafettlopp ska genomföras där Alaskas skickligaste kuskar på kort tid ska föra serumet över stora avstånd i väglöst land. Den längsta och farligaste sträckan åtar sig Seppala att köra. Ursprungligen från Nordnorge är han en man som arbetar, sover och äter med sina hundar. De är hans förtrogna och de tycks kunnat läsa hans tankar utan att några kommandon behöver uttalas.

I isens grepp är en spännande och gripande skildring av de upp­offringar hundarna och deras kuskar gör när de försöker avvärja katastrofen. En medicinhistorisk bok som skildrar stafetten, naturen, Alaskas historia och urbefolkningen. Hjältarna i boken är Togo och många andra hundar, vilkas minnen med rätta bör hedras. Vi följer i boken alla 20 hundspann.

Det har också nyligen spelats in en amerikansk film om Leonhard Seppala och hans hund Togo, som tillsammans tillryggalägger den längsta och farligaste etappen ­genom vildmarken för att ta medicinsk hjälp till Nome. Filmen har jag ännu inte sett, men jag hoppas att den får till följd att bokförlaget Norstedt ger ut boken igen.

The Great Race of Mercy

Genomfördes 27 januari till 2 februari 1925.

På 127 timmar och 30 minuter förde en stafett av hundslädar antidifteriserum genom Alaskas vildmark till den isolerade staden Nome. 20 hundförare och runt 150 slädhundar deltog.

Leonhard Seppala och ledarhunden Togo genomförde den längsta etappen, 146 kilometer.

Numera hålls årligen en hundspannstävling i området till minne av händelsen.