Utanför Grebbestads kyrkas två öppna ingångar står kontrollanter som skannar vaccinationsbevis i besökares telefoner medan sorlet från dem som redan intagit bänkraderna för julkonserten hörs ut på grusparkeringen.
Se filmen från julkonserten här:
Med en halvtimme kvar till den första julkonserten i kyrkan på tre år börjar det fyllas på och en ovanlig syn av personer som sitter bredvid varandra sprider sig i kyrkorummet. Den 40 minuter långa konserten genomförs under ledning av Maria Franksson, kyrkomusiker i Tanums pastorat.
– Det är inte bara pandemin som har satt käppar i hjulet utan vi har också renoverat kyrkan året innan så det är nu tre år sedan vi hade en julkonsert här i Grebbestad kyrka. Vi känner en stor längtan efter att få sjunga och framföra julsånger tillsammans, att få träffas och sjunga inför publik, säger hon.
Det är alltid nerver med
Under den traditionsnära julkonserten sjunger vuxenkören Chorus tillsammans med barnkören Tonfiskarna, som även går luciatåget genom kyrkan. Kollekten som samlas in via Svenska kyrkans insamlingsorgan Act går till insamlingen ”Bryt en tradition”. Den insamlade kollekten ska gå till att främja arbetet för flickor och kvinnors rätt till sin egen kropp, för att motverka skadliga traditioner såsom könsstympning och könsrelaterat våld.
– Ikväll är det första gången som vi använder oss av vaccinationsbevis och vi hoppas att det framgått tydligt i reklamblad och på vår hemsida. Under normala förhållanden är kyrkan proppfull till den här julkonserten. Då kan det bli upp till 600 personer. Ikväll ser det ut som vi ändå når upp i omkring 200, och det vore ju fantastiskt roligt. Vi vill få det att kännas ungefär som vanligt, säger kyrkomusikern innan klockan slagit fem och kyrkklockorna ljuder.
Julkonserten inleds med låten ”När det lider mot jul” med den kända sångraden ”Det strålar en stjärna...” och därefter skrider lucia in, ackompanjerad av fem tärnor i luciatåget. De tar plats framför vuxenkören, med sittpauser mellan framträdanden. När konserten avslutats känner sig kyrkomusikern nöjd.
– Det var jätteroligt att ha fått göra det. Det är alltid nerver med och så är det hos alla, men jag är så glad att vi kunde genomföra det.
