Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Strömstads Tidning
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

En sann rysare – att bära med sig länge

Veckans boktips kommer från Eva Bejhed. Det är en kuslig historia från Spetsbergen.

Författare: Michelle Paver

Titel: Evig natt: en arktisk spök­roman

Översättning: Birgitta Gahrton

Michelle Paver föddes i Malawi och växte upp i London. Hon arbetade som advokat innan hon kunde ägna sig åt författande på heltid. Hon är mycket noga med att besöka och göra sig bekant med de platser, de miljöer, hon beskriver. Det märks!

Mest känd är Michelle Paver än så länge för de prisade ungdomsboksserierna Vargbröder och Bronsdolken. En riktigt kuslig bergsbestigningsbok publicerades 2016: Expedition Kanchenjunga.

I Evig natt planerar fyra ekonomiskt välbeställda unga engelsmän att genomföra en vetenskaplig expedition till Arktis. Gruhuken, på Spetsbergen, blir den utvalda platsen för baslägret. De ska studera biologi, geologi och isens rörelser och vara borta under en längre tid.

Huvudpersonen, Jack Miller, blir den som sist ansluter sig till gruppen. Hans bakgrund är en annan och hans uppgift: ”Du blir den som sköter kommunikationerna”, sägs det inledningsvis. Det blir inte så. Hela ansvaret för mätningar och iakttagelser, expeditionens vara – eller inte vara – kommer att vila på Jack.

Redan innan expeditionen startar faller två deltagare ifrån. De övriga införskaffar utrustning, reser till Spetsbergen och bygger, trots att de blir avrådda, sitt läger på ett ställe där fasansfulla händelser en gång utspelat sig. Platsen har ett grundmurat dåligt rykte.

Här finns en ond, illvillig närvaro, som var och en av de tre expeditionsdeltagarna blir varse. Det känns så obehagligt att de inte berättar för varandra. Kanske är det inbillning? De vill inte framstå som skrockfulla, ovetenskapliga.

Men deras hundar reagerar också...

Så inträffar vad som senare leder till expeditionens totala misslyckande – en av de kvarvarande expeditionsmedlemmarna blir allvarligt sjuk och behöver föras till civilisationen för att få medicinsk behandling. Han måste ha en medföljare och då faller det sig så att Jack blir ensam kvar – med hundarna – och den oförklarliga hotfullheten. Ensamheten, mörkret och kölden.

Jack skriver dagbok och det blir den som senare, bevarad fastspänd på hans kropp, ska bilda underlag för denna fiktiva berättelse.

Boken är en sann rysare. Redan under båtresan mot det planerade målet förstår läsaren att något ohanterbart väntar. Katastrofen blir verklig. Expeditionen brinner bokstavligen upp. Deltagarna blir märkta för livet. I det totala mörkret och den förfärande kylan och ensamheten överlever Jack.

Evig natt är en mycket levande, inkänt berättad historia, skickligt komponerad. Karaktärerna lever! Miljöerna är väl beskrivna. Fasorna, de verkliga och de kanske delvis inbillade, känns in under huden. Vi förstår vad isolering och ensamhet, kyla och kompakt mörker kan göra med människan.

Men här finns också vänskap, samhörighet och generositet. Även det vackra – isen, norrskenet, månljuset och hundarnas lekfullhet – är intagande. Miljöerna och människorna – lysande åskådliggjorda.

Spänningen håller läsaren i ett fast grepp och inte förrän man lägger boken ifrån sig, kan man andas ut.

Evig natt är en berättelse att bära med sig inombords – länge.