Det var ett bra tag sedan jag läste en bok som gjorde ett lika stark intryck på mig som Amerikansk jord, en mycket omtalad bok som handlar om människor som av olika anledningar flyr från Centralamerika för att söka sig ett bättre liv i USA. I centrum står bokhandlaren Lydia och hennes åttaårige son Luca, som efter ett fruktansvärt våldsdåd tvingas att fly från sin hemstad Acapulco i Mexiko.
Läsaren kastas direkt in i handlingen i bokens första mening: ”En av de allra första kulorna går in genom det öppna fönstret ovanför toaletten där Luca står.” Lydia och Luca har just lämnat födelsedagskalaset i trädgården för att gå på toaletten när skjutandet utanför börjar. De kryper ihop i duschen medan skottlossningen pågår, och som genom ett mirakel undgår de upptäckt.
Därute har sexton personer mördats, bland dem Lydias make, mamma, syster och syskonbarn. Hela deras familj har utplånats på ett ögonblick. Massakern är en hämndaktion mot maken Sebastian, som var journalist och nyligen hade publicerat en artikel om ledaren för drogkartellen Los Jardineros. Den och flera andra karteller har förvandlat Mexiko till ett land där våld och kriminalitet genomsyrar hela samhället, med starka förgreningar bland poliskår och tjänstemän. Att stanna kvar skulle innebära livsfara för dem båda. Deras enda chans är att lämna allt bakom sig, och utan att lämna några digitala fotspår ta sig till USA, en lång och farofylld resa.
Men mitt i allt det mörka och svåra finns det lyckligtvis också ljuspunkter.
Lydia och Luca sällar sig till den stora strömmen av migranter från Centralamerika som flyr från gängvåld, organiserad brottslighet, fattigdom och sociala orättvisor. De träffar många andra människor som likt dem själva har oerhört traumatiska upplevelser i bagaget. Migranterna färdas norrut via den ökända godståglinjen "La Bestia”, där de med livet som insats tar sig upp och klänger sig fast på tågtaken. En annan stor fara längs vägen är ”La Migra”, korrupta polisstyrkor som inte drar sig för att mörda, våldta och plundra migranter. För dem som lyckas nå ända fram till gränsen väntar en helvetesvandring genom öknen för att illegalt ta sig in i USA. Men mitt i allt det mörka och svåra finns det lyckligtvis också ljuspunkter. Sammanhållningen hos migranterna är stor, man hjälper varandra, och längs vägen möts de också av stor värme och medmänsklighet på härbärgen och hos lokalbefolkningen.
Boken har blivit extremt omdebatterad i USA.
Jeanine Cummins bor i Maryland, USA. Hon bestämde sig på allvar för att skriva om det här ämnet när Trump valdes till president. Hon ägnade fem års tid åt research i Mexiko inför skrivandet, till exempel genom att besöka migranthärbärgen, jobba som volontär på soppkök, och intervjua amerikanska aktivister som deponerar vattendunkar längs flyktlederna genom öknen. Boken har blivit extremt omdebatterad i USA. Många, inte minst personer av centralamerikanskt ursprung, har hävdat att den är orealistisk, rasistisk och byggd på stereotyper, medan andra har höjt den till skyarna.
Hon har åstadkommit en gastkramande och starkt berörande berättelse..
En sak är säker, historien väcker starka känslor. Jag sällar mig till den sida som tycker att hon har åstadkommit en gastkramande och starkt berörande berättelse som kommer att leva kvar i minnet länge. Läs den och bilda din egen uppfattning!
