Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

1/3

En egen magisk övärld att försjunka i

I dag skriver ett nytt namn i spalten sitt första boktips: Ulrika Björnram, sedan november bibliotekarie på Strömstiernaskolan. Hon tar oss med in i Ursula le Guins magiska örike, en resa fylld av symbolik och spänning, utmärkt att göra medan pandemin härjar utanför.

En kväll såg jag den animerade filmen Legender från övärlden. Filmen är baserad på Ursula Le Guins fantasyepos och den har inte fått särskilt bra kritik. När eftertexterna rullade kunde jag lugnt stämma in i kören; historien var spretig och kändes ofullständig på något vis. Jag ville veta mer om övärlden och om den vindpinade gamle trollkarlen Sparvhök. Lösningen; att läsa böckerna förstås!

Le Guin började skriva om övärlden redan 1968. Kanske var hon en av de första som skrev om skolor för trollkarlar? Det är nämligen på en sådan som Ged hamnar. Ged växer upp på Gont, en liten bergig ö befolkad av mestadels getbönder. Det visar sig att han har trollkarlsegenskaper och vi får lära oss att en trollkarls svagaste punkt är dennes sanna namn, därför får Ged namnet Sparvhök. Han hamnar sedan på trollkarlsskolan på ön Roke.

Övärlden är som en gigantisk myllrande skärgård omsluten av oändligt hav

Är det då sextiotalets version av Harry Potter? Nej, det är något helt annat. Vi får följa Sparvhök under hela hans liv och massor av äventyr runt om i övärlden. Likt många fantasyböcker finns en karta över världsbygget på insidan av pärmen. Där ser vi att övärlden är som en gigantisk myllrande skärgård omsluten av oändligt hav. Under läsningens gång återgick jag ofta till kartan för att följa hur Sparvhök kryssade mellan öarna med båten Klarsynt.

Min favorit i serien är Gravkamrarna i Atuan. Det är en mörk och hjärtskärande historia om att bli offer för slumpmässiga omständigheter. Handlingen kretsar kring Arha, den uppätne. Redan som liten blir hon utvald till prästinna över gravkamrarna i Atuan, ett tempelområde på den avlägsna ön Kargad. Som prästinna blir hennes eget jag tillintetgjort, uppätet genom en ritual. Hon ska enbart leva för de namnlösa; uråldriga krafter som huserar i de mörka gravkamrarnas underjordiska labyrint. Hennes värld är mindre och mer begränsad än Sparvhöks. Kartan inuti bokpärmen har krympt till att enbart visa världen innanför templets murar. Arha lär sig med tiden labyrintens vinklar och vrår utantill. Det är helt becksvart nere i gravkamrarna men en dag när hon vandrar runt i sina kända mörka gångar ser hon något som inte hör hemma där, ett svagt ljus och med det förändras allt.

Genren är fantasy men jag vill påstå att den ibland nästan gränsar till psykologisk thriller,

Le Guin skrev sex böcker om övärlden, den ursprungliga trilogin består av Trollkarlen från övärlden (1968), Gravkamrarna i Atuan (1970) och Den yttersta stranden (1972). Dessutom finns den fjärde boken Tehanu (1990) och eftersläntrarna Burna av en annan vind (2001) och Berättelser från Öriket (2001).

Så här efteråt är jag väldigt glad att jag såg den där halvkassa filmen, som faktiskt ledde till en fantastisk läsupplevelse. Språket i böckerna är så fint målande och berättelserna är fulla av symbolik. Genren är fantasy men jag vill påstå att den ibland nästan gränsar till psykologisk thriller, speciellt i den fjärde boken Tehanu. Bokserien är ett utmärkt projekt att ta sig an i väntan på ljusare tider.

I Sverige har Rabén och Sjögren givit ut serien om övärlden.

Ursula LeGuin

Född 1929 i Kalifornien, död 2018.

Har bland annat skrivit 23 romaner, 12 novellsamlingar, 11 diktsamlingar, 13 barnböcker och 8 essäsamlingar.

Översatt till 42 språk, belönad med många litteraturpriser.

Känd bland annat som science fiction-författare. SF-romanen The Left hand of Darkness betraktas som banbrytande för sin undersökning könsroller och sin litterära komplexitet.

Bland hennes mest kända verk är fantasy-serien om Ö-världen

I Sverige har Rabén och Sjögren givit ut serien.