Anna Takanen – skådespelare, regissör, teaterchef i Stockholm och Göteborg bland annat – är nu även författare. Med en glöd och inlevelseförmåga, som få förunnats, har hon gestaltat och intill hjärteroten förmedlat sitt och sina närmastes livsöden.
Pappan, huvudpersonen, har avlidit. Inför och efter denna omvälvande tid i livet, har Anna Takanen levt sig in i och sammanfattat sin farmors, sin fars och sin egen levnad.
Timo var ett krigsbarn från Finland, som blev kvar i Sverige. Av nöd och nödvändighet sändes han som fyraåring - under stor vånda – till grannlandet, det som förskonades från krigen.
Detta präglade hela Timos liv – och hans barns och barnbarns
Meningen var, så klart, att han och alla andra krigsbarn skulle återbördas till hemlandet, Fosterlandet, när bättre tider stundade. För Timo, och även för många andra, blev det av olika anledningar inte så. De blev kvar hos fosterföräldrarna i Sverige. Fick två avgörande tillhörigheter.
Detta präglade hela Timos liv – och hans barns och barnbarns.
Det har hävdats att det tar fyra generationer att bearbeta en folkförflyttning. Anna Takanens berättelse visar på att det är så.
Läsaren får vara med om en rörande, djupt gripande livsresa: många frustrationer och ilskor; längtan, sorg och förtvivlan men också stark tilltro, glädje, samhörighet, kärlek och vänskap; tillhörighet kontra utanförskap; identitetssökande och företagsamhet.
Återhållna känslor och behärskning är i många situationer en nödvändighet. Men även medkänsla och innerlighet präglar personernas relationer. Och ett stort ansvarstagande.
Rörande är brödrakärleken, den samhörighet, det "vi", som varade livet ut, trots avstånd och olika modersmål.
Anna Takanen har läst brev, betraktat sparade fotografier, besökt de platser som varit viktiga för pappan och farmodern. Hon har deltagit i avgörande sammankomster och strävat efter att få pappan att berätta. Hur var det? Vad kände du?
Rörande är brödrakärleken, den samhörighet, det "vi", som varade livet ut, trots avstånd och olika modersmål.
Anna Takanens ordval, språk, sätt att berätta är bara att beundra, ta till sig och njuta av.
Hon har valt att göra nedslag i olika perioder i livet – för pappan och för dottern. Ser likheter och olikheter.
Man rycks med och läser den i ett svep. Jag blev djupt gripen.
Här finns en stark strävan efter att förstå, att få veta. Vikten av att ta vara på de "hjälpare", som dyker upp längs livsvägen, betonas.
Boken är en pärla, "nära-nutids-historia", när den är som allra bäst. Man rycks med och läser den i ett svep. Jag blev djupt gripen. Det märks tydligt att det är en dramatiker, som hållit i pennan.
Född i Kungsbacka 1968
Gått Teaterhögskolan i Malmö
Har samarbetat med Suzanne Osten på Unga Klara i Stockholm.
Skådespelare, regissör, konstnärlig ledare och vice vd vid Göteborgs Stadsteater.
Teaterchef vid Stadsteatern i Stockholm
Föreläser om jämställdhet, ledarskap och teaterarbete.
"Sörjen som blev" är hennes bokdebut. Även Fosterlandet, hennes avskedsföreställning vid Göteborgs Stadsteater, byggde på faderns öde. Bokens titel är ett citat ur brev från författarens farmor.
