Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/6

En bok för alla som vill ut till och ner i havet i sommar

Vad är det som börjar med en pussmun och slutar med ett par gripklor?

Rätt svar är inte ett destruktivt förhållande utan Alexandra Dahlqvists faktabok om vad man finner i vårt hav. I vattnet på Västkusten är illustratörens och den grafiska formgivarens debut som författare – präglad av både färgstarka bilder och mera exakta teckningar.

Med pussmunnen är det så här: Hon börjar med att beskriva berggyltan, som tillhör släktet läppfiskar och har en påtagligt plutande mun. Sedan följer fiskar, maneter, skaldjur och annat som finns under ytan, uppslag för uppslag, med en litet längre beskrivning, kompletterad med korta fakta. Till slut är man framme vid krabbtaskan och de stora gripklorna, om vilka hon kan berätta att de kan hållas hopknipta utan någon större energiåtgång. Så krabban kan hålla tag länge, länge....

Det skadar inte att veta hur den ser ut

Emellan dem finns en lång rad både kända och okända havsinnevånare. Närmast efter berggyltan möter vi en fisk som lätt ger rysningar hos den som gillar hav, fiske och stränder: Fjärsingen, Sveriges enda fisk som är riktigt giftig för människan. Ett stick av "den taggiga drakens" gifttaggar är att jämföra med huggormsbett och kan förorsaka illamående, frossa, svettningar och huvudvärk. Man bör söka läkare, skriver Alexandra Dahlqvist. Gifttaggarna sitter både på ryggen och vid gälarna och kan innehålla gift även om fisken är död. Det blir inte roligare av att den också gillar att ligga nergrävd i sanden. Dessbättre hör man tämligen sällan talas om folk som sticker sig på fjärsingar, men det är bra att den finns med i boken. Det skadar inte att veta hur den ser ut.

Vanligare är väl trots allt otrevliga möten med rödmaneter. En liten udda detalj bjuder boken på i sammanhanget, när den säger att en brännmanet kan bli längre än en blåval – med trådarna inräknade, då.

En ny bekantskap för mig är till exempel virvelkraken – bara namnet gör ju att man måste läsa. Den visar sig vara en bläckfisk, försedd med en näbb som kan sticka sönder skalet på kräftdjur och göra det möjligt för kraken att spruta in bedövande gift (inte farligt för människor i det här fallet). Ordet krake är en gammal benämning på den åttaarmade bläckfisken, får vi också veta, och förledet virvel syftar på att virvelkraken snurrar och virvlar med armarna när den ligger på bottnen.

Insmugna mellan uppslagen där en och en art presenteras finns ytterligare fakta i form av små "visste-du-att- upplysningar", som att sjöstjärnor kan samla sig i stora högar med hundratals stjärnor, att man kan äta tång och alger eller att man fram till 1900-talets början kunde gå in i den stora valen i Naturhistoriska museet i Göteborg.

Det ryms förbluffande mycket inom pärmarna

Boken avslutas med en nyttig ordlista så att man slipper sitta och leta förklaringar via google och ordböcker om man inte är klar över vad broskfiskar, polyper eller rödlistning är för något.

Det ryms förbluffande mycket inom pärmarna – precis som det finns otrolig artrikedom i Västkustens hav, inte minst här i vår marina nationalpark. I vattnet på Västkusten är en ytterst lämplig följeslagare för barnfamiljer och andra nyfikna, lokalboende eller tillresta, som vill ge sig på utflykt i skärgården under sommaren. Läs innan ni åker, läs mera efteråt – och har ni en bra ryggsäck är det inte omöjligt att stoppa ner boken så den också får följa med. Formatet är ganska behändigt och något vill man säkert slå upp under en rast på stranden eller klipporna.

Texterna är innehållsrika men inte svårtillgängliga och illustrationerna både fantasieggande och exakta. En väldigt bra avvägning som lätt kommer att göra den till gemensam favorit för olika personer och generationer.

Fotnot: I vattnet på Västkusten är utgiven av förlaget Natur och Kultur i maj i år.

Andra böcker om strand och hav:

Dyk ner i havets skafferi - kom upp inspirerad

Maria Trolle vill visa barnen naturens skafferi