Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Efter 25 år med Drängarna –nu blir det Mellodebut

För Drängarna är det skiftande scener som gäller. Från Hedekas bygdegård till Melodifestivalen.
- Det kommer att gå jättebra! Och skulle vi inte gå vidare finns ändå Drängarnas fans kvar därute, säger Kämpersviksbon Magnus Olsson.

Sväng av E6 vid Saltkällan ett par mil norr om Uddevalla. Kör mot Ed och Munkedal, rätt ut i skogen, och fortsätt längs den slingrande vägen i minst sju-åtta kilometer. När du passerar bilskroten återstår ytterligare en mil. Sedan är du i Hedekas. Här finns Sörbygårdens äldreboende, en obemannad tankstation, 421 invånare och själva målet för vår resa – Hedekas bygdegård.

Det är här inne som Drängarna ska uppträda om drygt fyra timmar och när GP anländer vid 19-tiden håller bandet som bäst på att rigga upp sina instrument och ladda för fredagskvällen. De soundcheckar genom att raskt spela igenom "Jösses lilla flicka" och "Varför vill du inte ha mig", två av deras största hits på Spotify, och ser både trygga och tillfreds ut. Avkopplade rent av. De vet vad som väntar.

– Lyssna på allsången senare i kväll, säger Robert Åhlin medan han packar ned sin elfiol igen. Du kommer att trilla av stolen.

Just nu är det tomt i lokalen. Men det är inget som oroar vare sig Drängarna eller deras "promotor" Anders Frisk. Han driver bolaget Nöjesankaret i Hunnebostrand och har i flera år fixat möhippor, musikfestivaler och mopedrallyn i både Dalsland och Bohuslän.

Det är han som lite senare kommer att egga upp publiken inför konserten genom att rulla ut sitt mobila dj-bås på scen och spela Dr Bombay, Opus, Eddie Meduza och Svenne Rubins. Då i en svart Motörheadtröja med hårdrocksbandets maskot Snaggletooth på bröstet, men ännu så länge glider Anders Frisk runt i en stor knallgul täckjacka, serverar wraps med pulled pork och rödlök till Drängarna och understryker ännu en gång att det kommer bli "knökfullt" och ett "jäkla tryck" i den gamla bygdegården.

– Folk kommer från Munkedal, Dingle, Hällevadsholm, Ed, Tanumshede, Färgelanda ... överallt! Det är ju Drängarna som spelar.

När Drängarnas debutalbum släpptes 1995 menade GP:s recensent att skivan var "lika kul som ett besök från liemannen"

Ja, det är ju det. Drängarna. Det Melodifestivalaktuella bandet firar 25 år i år och har lite missvisande kallats för bonnromantiker, kultgäng och parodiband. Deras musik däremot kan med viss träffsäkerhet beskrivas som en agrar blandning av eurocountry och buskisdisko. När Drängarnas debutalbum släpptes 1995 menade GP:s recensent att skivan var "lika kul som ett besök från liemannen" – och det har väl i stort sett varit uppförsbacke för bandet sedan dess.

Att Drängarna ändå stretar på och kan göra 60, 70 eller kanske uppåt 80 spelningar per år understryker framförallt två saker: 1) bandet består av fyra uthålliga, professionella musiker och 2) Drängarnas fans är lojala och, let's face it, betydligt fler än vad de flesta av oss hade koll på.

– Så är det absolut! Fansen är underbara och vi är väldigt skötsamma. Dessutom finns en vänskap i botten. Annars hade vi aldrig överlevt som band så här länge, säger den glade dragspelaren Olav Fossheim och häller upp ännu en kopp kaffe efter att ha svept en Loka citron.

Chips är bannlysta då bandet hjälper sin dragspelare att banta, men kanske väntar en öl lite senare. Mer rock'n'roll än så blir det inte. Tre av Drängarnas fyra medlemmar är småbarnsföräldrar och allihop är de strävsamt arbetande yrkesmusiker. Bandets violinist och främste låtskrivare Robert Åhlin låter dock antyda att det gick lite hårdare till i mitten av 90-talet.

Fälldes för låtstöld

Men Drängarnas stora genombrott med "Vill du bli min fru" 1995 blev inte bara starten på ett intensivt och rätt festligt turnerande, Robert Åhlin gick dessutom in i väggen.

– Det fattade jag inte då men så var det, säger Robert Åhlin, som i samma veva även blev föremål för en uppmärksammad och väldigt segdragen rättstvist.

I samma stund som "Vill du bli min fru" slog igenom hörde nämligen skivbolaget EMI av sig och menade att Robert Åhlin hade snott de åtta takterna i låtens karakteristiska fiolslinga från Landslagets låt "Tala om vart du ska resa", skriven av Lasse Lindbom redan 1973.

Vi har absolut inte tagit fiolslingan från Landslaget

EMI stämde Drängarnas skivbolag Regatta Production för upphovsrättsintrång. Bolaget friades i Stockholms tingsrätt, men fälldes senare av Svea hovrätt i en uppmärksammad dom som i april 2002 fastslogs av Högsta domstolen. I sina domskäl skriver hovrätten, som HD alltså höll med om, att likheten mellan låtarna är "så påfallande att det vid en helhetsbedömning får anses vara fråga om samma verk".

Det stämmer nog. Vi sitter i ett köksliknande rum på andra våningen. Genom en liten lucka går det att kika ut i lokalen och även om det fortfarande är halvtomt därinne gör sig den bilburna ungdomen hörd ute på gården. För Drängarnas publik har börjat anlända, men istället för att lägga 60 kronor på en Carlsberg Export eller betala 90 kronor för en "grogg" (kvällens drink i baren) så är det medhavd dryck som gäller. I Hedekas dricks det dunk och det hoppas på biltaken.

– Det är vår publik det! skrattar Magnus Olsson, som inte vill likna Drängarnas arbetssituation vid ett jobb så mycket som en livsstil.

Magnus "Mange" Olsson bor i Grebbestad och anslöt till spelningen i Hedekas i sin svarta Toyota Hillux, registrerad som "Mange 1". Innan han började att sjunga med Drängarna jobbade han som trubadur och kunde pressa ur sig över 200 gig om året, inte sällan tre timmar långa.

– Det är kul att lira och det är kul att sjunga, men själva musiken är inte skitviktig. Det roligaste är att hänga med boysen i bandet, och att möta publiken! Det är ju därför man håller på med detta år efter år efter år.

Drängarnas höst- och vinterturné är som ett riktat kulturpolitiskt glesbygdsstöd i sin mest handfasta form.

Magnus Olsson har uppträtt trött, förkyld och bakfull. Han har sjungit hes, febrig och med dubbelsidig lunginflammation. De andra i bandet understryker att det "inte finns på kartan" att han ens skulle fundera på att ställa in en spelning.

Å andra sidan finns de flesta av Drängarnas spelställen inte heller på kartan: Hedekas, Eringsboda, Häradsbäck, Ekebo, Tibro, travrestaurangen i Bollnäs ... Drängarnas höst- och vinterturné är som ett riktat kulturpolitiskt glesbygdsstöd i sin mest handfasta form.

När turnésäsongen rullar på, vilket den gör mest hela tiden, brukar Drängarna ge sig av på fredag lunch, spela två kvällar och återvända till sina familjer på söndag eftermiddag. Vilket gör att de har veckorna lediga för att jobba med låtar, småpilla och spendera tid med familjen.

– Jag brukar lämna och hämta tidigt på dagis varenda dag om inte frugan gör det. Hur många har möjlighet att göra det egentligen, säger Olav Fossheim och påpekar att ingen i bandet saknar ett vanligt 9-5 jobb.

– Ingen av oss vill arbeta måndag till fredag eller sitta av våra liv på ett kontor. Nej, det här är perfekt! Vi kör vidare så länge det går. Vi spelar så länge publiken vill ha oss.

Vilket för oss tillbaka till början av artikeln. Den där allsången som Robert Åhlin pratade om. Säg så här, han överdrev inte.

Drängarnas fans må vara lite runda under fötterna men de är också den mest stöttande, energiska, lojala och, ja, högljudda skara man kan tänka sig. Och det är för dem som Drängarna kliver ut på Melloscenen på lördag. Eller som Olav Fossheim säger.

– Vi ska ta bygden till stan!

Drängarna

Sång och gitarr: Magnus "Mange" Olsson, 45, Grebbestad.

Fiol och sång: Robert Åhlin, 55, Göteborg.

Dragspel och sång: Olav Fossheim, 52, Oslo.

Trummor och sång: Anders Wigelius, 32, Karlstad.

Aktuella med: Melodifestivalens tredje deltävling i Karlstad. Nu på lördag tävlar bandet med bidrag nummer tre, "Piga & dräng", skrivet av Anders Wigelius, Robert Norberg, Jimmy Jansson.