Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Strömstads Tidning
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Drottning Kristinas liv skildrat på ett vackert språk

En drottning som revolterar mot alltför hårda krav och ett inskränkt liv träder fram i veckans boktips, förmedlat av bibliotekschef Gunilla Sandin.
Marita Jonsson: Abdikationen (Forum Förlag)

Abdikationen handlar om drottning Kristinas liv från födelsen 1626 fram till abdikeringen 1654. Varje kapitel inleds med utdrag ur hennes självbiografi eller hennes brev till olika personer, men ibland också utdrag ur andras böcker som till exempel Axel Oxenstierna, Charles Ogier och René Descartes.

Det gammalsvenska skrivsättet i inledningarna sätter sin prägel på författarens sätt att skriva boken och ger en bra tidsatmosfär. Hon använder raka meningar som precist uttrycker en känsla, en stämning en händelse eller ett resonemang. Det är på ett vackert språk som Marita Jonsson berättar om Kristinas liv och stränga uppfostran. En blivande drottning behandlas aldrig som ett barn.

När kungen stupar är hon sex år och nu börjar hennes utbildning på allvar.

Kristina får lämna sin älskade far vid tre års ålder. När kungen stupar är hon sex år och nu börjar hennes utbildning på allvar. Kungen har sörjt för att informatörer, lärare och guvernörer tar vid efter hans död. Kristina skulle bli en krigare som sin far men också en högt utbildad person. Hon läser flera språk – latin, arabiska, franska, tyska – studerar matematik, fysik och kemi. Astronomi, filosofi och skönlitteratur står högt i kurs. Teater, sång och dans fick sin tid. Axel Oxenstierna skötte skickligt Sveriges inrikes- och utrikespolitik i väntan på att hon skulle ta över.

Den bild som författaren förmedlar av Kristina är den av en person som driver sig själv hårt, och som har fått en orimlig börda att bära. Hon omges av personer som talar om hur hon skall handla i olika situationer. Det finns mycket lite utrymme för eget tyckande och agerande. När pressen blir för stor blir hon sjuk. Som läsare andas vi ut, vi får också en respit i alla plikter och krav. Sakta men säkert växer Kristina in i rollen som blivande regent. Och på själva kröningsdagen är vi med och hyllar den nya drottningen, helt klädd i vitt, som den jungfru hon är. Männen har hon hållit på avstånd. Vänskapen mellan henne och Ebba Sparre antyder att hon i alla fall vet hur det känns att vara förälskad. Hon har varit trolovad med sin kusin sedan späd ålder, men hon kommer inte att gifta sig med honom.

Till slut blir bördan för stor och hon bestämmer sig i tysthet för att abdikera

Som regent blir hon alltmer självsvåldig och kallar till sig tänkare och filosofer från Europa. Det franska är hon svag för. Hon driver sig själv allt hårdare, är dödstrött på regeringsplikterna och vill istället ägna sig åt de sköna konsterna och ibland bara göra vad som faller henne in. Men hennes samvete driver henne. Hon börjar också ifrågasätta sin tro och studerar gärna andra trosinriktningar. Katolicismen inte minst. Till slut blir bördan för stor och hon bestämmer sig i tysthet för att abdikera och förbereder sin reträtt till utlandet på ett både raffinerat och intrigerande sätt. Få anar vad hon planerar.

När hon lämnar sin sista officiella bankett och rider mot Stockholm i natten, fri som en fågel, då är hon lycklig. Hon låter klippa sitt hår, och klär sig i byxor, jacka och stövlar. För första gången i sitt liv är hon fri. Hon skall ägna resten av sitt liv åt glädje och visdom.