Auđur Ava Ólafsdóttir har bland annat fått Nordiska rådets litteratur­pris.
Auđur Ava Ólafsdóttir har bland annat fått Nordiska rådets litteratur­pris. Bild: Marita Adamsson

Annorlunda och uttrycksfull berättarstil

Linda Oderbrant, bibliotekarie i Strömstad, tipsar om en isländsk roman.

ANNONS
|

Titel: Den sista kvinnan (Svante Weyler Förlag, 2017)

Författare: Auđur Ava Ólafsdóttir

Originaltitel: Undantekningin

När Den sista kvinnan börjar är det nyårsafton. Makarna och tvåbarnsföräldrarna Flóki och Maria står på balkongen inför tolvslaget. ”Förlåt mig, men jag älskar honom. Du är den sista kvinnan i mitt liv,” hör Maria honom säga. Han lämnar henne och deras tvillingar och flyttar in hos sin älskare och arbetskollega.

Deprimerande läsning? Nej! Men romanen präglas av en lågmäld melankoli. Jag upplever trots detta inte berättelsen som vare sig långsam eller nedstämd. För Auđur Ava Ólafsdóttir har en alldeles särskild berättarstil.

ANNONS

Historien är berättad med snabba och oväntade vändningar i språket. Som läsare rycker jag till när meningen plötsligt tar en annan väg och jag läser något oväntat. Författaren har en uttrycksfull stil. Språket präglas av fyndiga formuleringar med glimtar av svart humor. Jag upplever hennes roman som positiv och rolig trots den dystra handlingen.

Romanen är fylld av härliga och något udda karaktärer som också bidrar till en särskild stämning. Vissa flimrar bara förbi, som en diktskrivande jägare, andra har en större roll, som Marias kortväxta granne Perla som bedriver äktenskapsrådgivning i sin lägenhet och spökskriver deckare.

Auđur Ava Ólafsdóttir har rönt stora framgångar utomlands och i Frankrike utsåg landets bokhandlare romanen Rosa candida till 2010 års bästa utländska roman. Hon har jämförts med författare som Muriel Barbery (Igelkottens elegans). Hon fick Nordiska rådets litteraturpris för romanen Ärr. Jag ser fram emot att läsa fler böcker av denna för­fattare!

ANNONS