Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Charlotte McConaghy skrive vackert och sorgligt. Hon väcker många tankar hos vår boktipsare. Bild: Emma Daniels
Charlotte McConaghy skrive vackert och sorgligt. Hon väcker många tankar hos vår boktipsare. Bild: Emma Daniels

Är det redan försent – eller kan vi rädda jorden?

Eva Danielsson, bibliotekarie i Strömstad, har läst en bok från framtiden. Där följer vi Franny som i sin tur följer jordens sista flock silvertärnor på deras sista stora flygning från pol till pol.

Den australiensiska författaren Charlotte McConaghy har tidigare skrivit böcker inom science fiction och fantasygenren för ungdomar. Den sista migrationen är hennes första roman för en vuxen publik. Den har fått ett mycket varmt mottagande, och har översatts till mer än 20 språk. Det finns också planer på att filma boken. Författaren är nu aktuell med sin nästa roman, När vargarna kom.

Tillsammans med besättningen ger hon sig ut på en farofylld färd över Atlanten

”Djuren dör. Snart kommer vi att vara ensamma här.” De två första meningarna sammanfattar kärnfrågan i boken, som har kallats för en klimatdystopi. Handlingen utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid, då klimatförändringarna har medfört att jordens alla vilda djur håller på att dö ut. Vi möter bokens huvudperson Franny på Grönland, där hon är i färd med att förse några individer ur jordens allra sista flock silvertärnor med spårningsutrustning. Fåglarna ska snart ge sig ut på sin troligen sista årliga migration till Antarktis. Frannys plan är att följa efter fåglarna på deras långa resa. Hon träffar kaptenen på Saghani, en av de få fiskebåtar som ännu finns kvar, och lyckas övertala honom att få följa med på båten. Tillsammans med besättningen ger hon sig ut på en farofylld färd över Atlanten.

Det får mig, och säkert också andra läsare, att undra om det redan är för sent, eller om det ännu är möjligt att vända utvecklingen?

Medan Saghani följer silvertärnorna söderut berättas i tillbakablickar episoder ur Frannys liv, ett liv som kantats av förluster och tvingat henne att vid tidig ålder klara sig själv. Hon har bott både i Australien och på Irland, men hon har inte någonstans känt någon direkt tillhörighet bland människor. Istället har havet och naturen blivit hennes hem och djuren hennes familj. Allra bäst mår hon när hon är bland fåglar. Hennes intresse för dem har utvecklats till något som närmast kan liknas vid besatthet. Under berättelsens gång framkommer det också allt tydligare att hon bär på en tung hemlighet.

Det här är en sorglig, men mycket vackert berättad historia, som förmedlar ett nödrop från världens hotade djurarter. Det får mig, och säkert också andra läsare, att undra om det redan är för sent, eller om det ännu är möjligt att vända utvecklingen?

Fler boktips:

Så var det i Norge - hur är det i Ukraina?

En bok som väcker en orkan av känslor

Obehaglig läsning - men kärlek och motstånd ger hopp