När ägarna till Ekbergets veterinärpraktik, Johanna Larsson och Rebecka Karlsson, förstår anledningen till det oanmälda besöket skiner de båda upp.
Det är Skee Centerkvinnor som kommit på besök för att uppmärksamma dem som kvinnliga företagare och har med sig diplom, lila tulpaner och tårta. Det sker dagen efter Internationella kvinnodagen eftersom en av ägarna inte var tillgänglig under onsdagen.
Kliniken ligger i bottenplanet på Johannas egenritade och egenbyggda hus, och på övervåningen där Johanna bor har Rebecka fått lämna ett möte med en läkemedelsförsäljare för att ta emot detta besök.
De båda veterinärerna lärde känna varandra när de jobbade hos Dingleveterinärerna, men Johanna hade en dröm att få driva eget och kunna råda över det egna arbetet.
När hon hösten 2018 startade upp Ekbergets veterinärpraktik var lokalen i bottenplanet inte helt färdigt utan tog emot djur i ett utrymme på övervåningen.
Snabbt insåg hon att hon hade mera jobb än hon skulle hinna med och frågade Rebecka om hon var sugen på att bli delägare. Och sedan Rebecka tog sin examen har det rullat på.
Vi har samma syn på arbete, och det har vi sett som ett absolut måste
Pandemin kom och det blev mest besök hemma hos djurägare och utomhus, men i början av 2021 flyttade de in i de färdigställda lokalerna på bottenplan. Och sedan i december 2022 har också Ida Karlsson varit anställd, som djurskötare och administratör. Allt för att avlasta, och för att hinna med fler djur.
– Samarbetet mellan oss fungerar väldigt bra. Vi har samma syn på arbete, och det har vi sett som ett absolut måste för att denna lilla arbetsplats ska fungera, säger Rebecka Karlsson.
Båda tycker att fördelarna med att vara egenföretagare är betydligt fler än nackdelarna, och de ångrar inte att de vågade ta steget från att ha en anställning till en betydligt osäkrare tillvaro som företagare.
– Nu styr vi våra tider och arbetssätt själva, och praktiken är öppen måndag till fredag under dagtid, säger Johanna Larsson och fortsätter:
– Det är viktigt med att ha tid för egna djur och familj, och därför har vi avstått jourverksamhet nätter och helger.
Arbetet lägger de upp så att en är på praktiken och den andra är ute och gör hembesök. De har en handfull mjölkgårdar i Strömstad, Bullaren och Tanum som de besöker regelbundet. Dessutom finns andra gårdar med kor, får och hästar dit veterinärerna åker då det behövs. På praktiken tar de emot smådjur, katter och hundar är vanligast, men även andra djur har varit deras patienter. De märker inte någon minskning på tillströmningen av djur, trots ett tuffare ekonomiskt läge.
Rebecka ursäktar sig och försvinner tillbaka till mötet med försäljaren och tar med sig tårtan för att bjuda honom på. Samtalet med Johanna fortsätter och hon berättar om sitt första kejsarsnitt på en ko, som hon och djurägaren var mycket nöjda över.
Det kommer fram att hon alltid värnat om djur och att föräldrarna var vana att Johanna tog med sig både små och större djur hem av olika anledningar. För de som känner henne var det ingen överraskning att hon utbildade sig till veterinär i Uppsala.
Annars är det inte så vanligt med ormar, reptiler eller spindlar här
Hon är mer restriktiv med att ”ta hem” djur nu, men hon och Rebecka fick på kliniken vara jourhem för två ormar när ägaren dött. Dessa ormar fick så småningom ett nytt hem där den nya ägaren hade ormvana.
– Annars är det inte så vanligt med ormar, reptiler eller spindlar här, i alla fall inte vad vi stött på, säger Johanna som inte har några problem med rädslor för något djur.
Nu har de första patienterna lämnats av sina ägare. Två katter som ägarna ska få hämta hem senare på eftermiddagen. De blir väl omhändertagna. ”Alla djur ska behandlas med respekt. Precis som deras ägare” avslutar Johanna innan hon går och träffar katterna.
Elisabeth Johansson
Skee Centerkvinnor