Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Elin Lagerström går andra året på Marina Läroverket i Stocksund.  Bild: Arvid Brandström
Elin Lagerström går andra året på Marina Läroverket i Stocksund. Bild: Arvid Brandström

Sjösjuka och yrande tallrikar inslag i seglingen till Koster

Sex meter höga vågor, tallrikar som flög i golvet och besättning som kräktes. Vägen till Nordkoster var ingen solkryssning för skolfartyget Älva.
– Det var lite huller om buller, säger eleven Elin Lagerström.

När skonaren Älva var i höjd med Lysekil började det rulla in gammal sjö från Atlanten i deras väg mot Vettnet. Kaptenen Stefan Alvå uppskattade vågorna till omkring tre meter men vid några tillfällen var de så höga att han inte såg horisonten från styrhytten.

– Då vet jag att de är minst sex meter, säger han.

För hans del var inte förhållandena särskilt prövande. Med många år till sjöss bakom sig är han vid vid liknande sjögång. Det blåste mellan åtta och nio sekundmeter och solen höll på att gå ner över Skagerrak.

– Det blåste kallt och var bitigt som det ofta är på Västkusten.

Stefan Alvå är uppväxt på Lidingö och spenderade sina barndomssomrar i Trosa.
Stefan Alvå är uppväxt på Lidingö och spenderade sina barndomssomrar i Trosa.

Men för gymnasieeleverna ombord var sjön mer påfrestande. Inte minst eftersom seglet i fören, den yttre klyvaren, tvinnade sig.

– Så båten drog åt ena sidan. Vi behövde i princip allas krafter, säger 17-åriga Ronja Bejting, elev på Marina läroverket.

När klyvaren kommit på plats lugnade sig situationen en aning men skrammel gick att höra från matsalen.

– Man satt här och försökte chilla men så hörde man hur tallrikar och bleck slog i golvet. Och nån låg och spydde, säger Elin Lagerström.

I deras loggbok framgår att flera av eleverna blev rejält sjösjuka av färden. De som klarade sig bättre försåg de sängliggande med vatten och knäckebröd. Det är en beprövad sjömanskur som kaptenen lärde ut.

– Det viktigaste när du är sjösjuk är mat, och knäckebröd är fiberrikt. Du äter det för att inte spy galla vilket gör mer ont, säger Stefan Alvå.

Två dagar senare är alla ombord på benen igen. Det är eftermiddag och kaptenen går sina rundor på däck och ser över tampar, trossar och segel – något han beskriver som ett evighetsarbete.

– När jag gått klart en runda ser jag alltid något nytt som behöver göras, säger han.

Ordning och reda är a och o på båten för kaptenen Stefan Alvå.
Ordning och reda är a och o på båten för kaptenen Stefan Alvå.

Eleverna är på exkursion med Tjärnölabbet och ska komma tillbaka vilken minut som helst. Förutom ansvaret över båten har Stefan Alvå också mycket kontakt med eleverna. Eftersom det är ungdomar får han ibland ge stöd åt dem som känner hemlängtan eller är oroliga. Han lär dem också om sjömärken och hur man navigerar efter stjärnor.

– Jag vill även att de ska känna respekten för hantverket ombord. Som verktyg, vant och stag och hur man underhåller allt, säger han.

I sex år har han varit heltidsanställd på T/S Älva, efter flera törnar med ostindiefararen Götheborg – eller ”Osten” som han kallar henne. Intresset för båtar har han haft i hela sitt liv. Barndomens somrar spenderade han i Trosa med att tälja små båtar och vara ute på sjön och fiska.

– Jag var lite som Emil i Lönneberga men inte så busig. Jag hade lika vitt hår, keps, och en vebod som jag täljde i.

Intresset för hantverk fick han från sin pappa som jobbade som snickare och båtintresset från mamman som hade en tvåmastare. Stefan Alvå drömde om att bli en expert på hantverk kring båtar vilket han upplever sig vara på god väg att bli. När han är ledig renoverar han träbåtar och när Götheborg slutade segla fortsatte han som segelmakare men i det jobbet saknade han livet till sjöss. Så småningom kom han i kontakt med T/S Älva och Marina Läroverket. Genom egna studier på skolan har han kunnat klättra till sin nuvarande position som kapten.

En stor glädje för honom är att allt på Älva i princip är i original. Hon byggdes 1939 som en av de sista seglande lastfartygen i Sverige. In på 70-talet var hon verksam som lastbåt av torrvaror och gick mycket på Östersjön och i Mälaren. Dock utan rigg under många år men den fick Älva senare tillbaka.

Törnarna på Götheborg formade Stefan Alvå som sjöman – skeppet har han tatuerat på armen. Bild: Arvid Brandström
Törnarna på Götheborg formade Stefan Alvå som sjöman – skeppet har han tatuerat på armen. Bild: Arvid Brandström

När eleverna kommit tillbaka från Tjärnölabbet och ätit middag väntar vaktpasset för Ronja Bejting och Elin Lagerström. I uppdraget ingår bland annat att se till att ingen obehörig kommer ombord och att vara vaksam på att ingen eld bryter ut. En kväll som denna blir det mest att ta vid det ”evighetsarbete” som kaptenen tidigare ägnade sig åt – se över trossar och tampar. Eleverna har också gjort en lek med sjömärken som de förhör varandra med. Efter snart två veckor till sjöss känner båda att de skulle kunna jobba på havet i framtiden.

– Efter gymnasiet vill jag ta sabbatsår och jobba på båt, säger Ronja Bejting.

Jag tycker också det verkar spännande med marinarkeologi

Det var en dokumentärfilm om havet som fick henne att söka till det marina läroverket, med ambition om att bli marinbiolog. Den viljan bär hon på fortfarande.

– Vi får väl se om jag orkar med allt plugg. Jag tycker också det verkar spännande med marinarkeologi. Vad det blir har jag inte riktigt bestämt mig för, säger hon.

När Elin Lagerström gick i högstadiet kände hon sig skoltrött och lockades av de långa turerna med segelfartyg.

– Med världen som sitt klassrum, säger hon.

Ronja Bejting vill utbilda sig till marinbiolog efter gymnasiet.
Ronja Bejting vill utbilda sig till marinbiolog efter gymnasiet.

Turen det här året blev dock begränsad till Sveriges kustremsa. Vanligtvis seglar Älva ner till Medelhavet men en sådan färd såg ledningen för stora risker med under pandemin. Inför denna seglats var det hårda karantänskrav för eleverna och det finns en plan om någon skulle insjukna i covid-19. En hytt och en toalett är reserverad för sjuka, och coronatester finns att tillgå på båten. Än har Älva dock varit förskonad från sjukdomar.

– Så länge vi håller oss inom Sveriges gräns går det att få hem elever på ett säkert sätt. Men är man utomlands blir det betydligt svårare, säger Stefan Alvå.

Jag visste inte att det var så färgglatt här

Under dagen har eleverna undersökt både mjukbottnar och hårdbottnar med Tjärnölabbet. Ronja Bejting är fascinerad över färgrikedomen som befinner sig under norra Bohusläns havsyta – sjögurka som skiftar mellan röd, rosa och orange.

– Och korallen Död mans hand som påminner om en ostbåge. Jag visste inte att det var så färgglatt här, säger hon.

Trots begränsningen till svenska vatten och det vågiga hav som ledde de till Nordkoster har inte Elin Lagerström tappat hoppet om en marin framtid.

– Jag tycker fortfarande att det vore kul att jobba på båt eller med vatten, säger hon.

Elin Lagerström drömde om att ha världen som klassrum när hon sökte till Marina läroverket. Bild: Arvid Brandström
Elin Lagerström drömde om att ha världen som klassrum när hon sökte till Marina läroverket. Bild: Arvid Brandström