Hur mår den svenska arbetsmarknaden? Svaret är tudelat. Arbetsförmedlingens senaste analys visade att lågkonjunkturen har försvagat läget på arbetsmarknaden. Trots det har svenska arbetsgivare fortsatt svårt att hitta rätt kompetens. Det innebär att tajmingen för regeringen och Sverigedemokraternas dubbelsmocka mot kompetensförsörjningen, och i förlängningen svenska företags möjligheter att växa, inte kunde ha varit sämre.
Det första slaget delades ut i höstas. Den 1 november 2023 införde regeringen ett lönegolv för arbetskraftsinvandrare från tredje land. Över en natt fick enskilda företagare som hade hittat rätt kompetens och ville anställa – till en kollektivavtalad lön – inte längre något att säga till om. Åtminstone inte så länge som månadsinkomsten inte nådde upp till det politiskt beslutade lönegolvet som motsvarar minst 27 360 kronor i månaden. Trots att det tidigare systemet där fack, arbetsgivare och arbetstagare hade bestämmanderätt innebar en vinst för den anställde, för företaget i fråga – och för svensk ekonomi i stort.
Bara i fjol bidrog arbetskraftsinvandringen med 52 miljarder kronor till Sveriges samlade BNP. För att sätta siffran i relation uppgick Polismyndighetens totala budget samma år till drygt 38 miljarder kronor.
Tyvärr kommer miljardvinsterna för samhällsekonomin att begränsas efter regeringens andra slag mot näringslivet. Från och med den 1 juni 2025 ska lönegolvet uppgå till 34 200 kronor i månaden. Det är betydligt högre än vad de kollektivavtalade lönenivåerna slår fast. Och det kommer tveklöst att påverka kompetensförsörjningen hos svenska företag och dess förutsättningar att kunna hävda sig i den internationella konkurrensen negativt.
Sedan tillträdandet har regeringen, och framför allt statsrådet Maria Malmer Stenergard (M), motiverat införandet av ett lönegolv med att staten, snarare än företagare, är bäst lämpade att identifiera vilka medarbetare som behövs inom specifika yrken. Samtidigt betonas vikten av att minska antalet personer som kommer till Sverige för att utföra jobb med låga kunskapskrav. Därför, menar migrationsministern, har regeringens ambition varit att få till ett skifte från lågkvalificerad arbetskraftsinvandring till högkvalificerad sådan.
Det har visat sig utgöra en förhoppning snarare än en framkomlig väg. Enligt en ny rapport från Svenskt Näringsliv är de som drabbas hårdast av en höjning av lönegolvet inte alls lågkvalificerade, utan akademiker. Som om det inte vore tillräckligt är ytterligare en fjärdedel av de som drabbas vid en höjning högt kvalificerade yrkesarbetare – inom till exempel bygg- eller lantbrukssektorn.
I sin iver att poängtera i vilken utsträckning de har fått ner invandringsstatistiken är regeringen med sin dubbelsmocka på väg att skapa enorma tillväxtproblem för svensk ekonomi. Förhoppningsvis kommer de förödande konsekvenserna – både för företagare och enskilda arbetskraftsinvandrares möjligheter att bidra i Sverige – få migrationsminister Stenergard att omvärdera en höjning av lönegolvet.
